Finland och Titanic.

Inslaget om ”Finland” i skrönan gäckar som bekant. Förutsatt att det verkligen var så att John Charles tjänstgjorde på USAT Finland, dyker ett märkligt sammanträffande upp i Duncan Phillips noteringar.

duncan-phillips-circa-1922_0Duncan Phillips (1886-1966) kom från Pittsburgh och var son till Major Duncan Phillips som var krigsveteran från Amerikanska inbördeskriget. Duncan, den yngre, var konstintresserad och tog initiativet till den privata konstsamlingen ”The Phillips Collection” som öppnade år 1921 i Washington. Nära 10 år tidigare var Duncan natten den 14 April 1912 ombord på S/S Finland och skrev i sin dagbok (fritt översatt):

”Vi var i kontakt med flera fartyg men hörde aldrig om Titanickatastrofen. Det var inte förrän vi kom till Hotel San Antoine i Antwerpen som vi hörde att det största och lyxigaste fartyget hade gått under med över tusen människor, varav vilka flera var personliga bekantskaper till oss och flera andra kända namn. Olyckan inträffade på söndagen, efter att vi hade lämnat Plymouth. När vi var nära Newfoundland pratade vi om kylan och den intensiva fukten, men såg aldrig eller hörde några nyheter om några isberg. Titanic tog däremot en nordligare kurs för att försöka köra så fort som möjligt under hennes första färd. Vi lossade våra engelska passagerare i Plymouth istället för Dover på söndag morgon. Vi gick mot Dover på kvällen och ankom i Antwerpen tisdag morgon den 16 April vid 2-tiden för att invänta att vatten gick från ebb till flod.”

I slutet av sin notering listar han några av de förolyckade som han kände personligen.

”Bland de döda
J.J. Astor – Wm Stead – Archie Butte – Clarence Moore – Widener – Isidor Straus
Captain Smith som var befälhavare på Olympic när vi återkom med henne förra sommaren”

Captain Smith var befälhavare på Titanics systerfartyg Olympic år 1911, vilket Duncan uppenbarligen rest med.

Duncan Phillips är alltså den 14 April 1912 ombord på det fartyg, S/S Finland,  som John Charles under första världskriget ska komma att tjänstgöra på. Och Duncan är det under samma natt som John Charles sitter i livbåt nummer 13 med ett 60-tal andra frusna överlevande. Duncan anländer också Antwerpens hamn, där han för höra talas om Titanic-katastrofen, en plats John Charles ska komma att bsöka flera gånger och speciellt den sista gången i Januari 1923 i ett förvirrat tillstånd innan han återbördas till Sverige för evigt.

Två män från samma generation, 26 och 23 år gamla, så fjärran och så nära.