Någonstans i Frankrike.

Fem dagar sedan Einar skickat sitt brev till syster Karin skrivet han åter till sin bror David. Han är fortfarande nånstans i Frankrike. Noterna inom parentes återfinns längst ned.

”With the Colors”
Någonstädes i Frankrike den 25 oct 1918

Kära broder,
Har i dag emottagit ditt brev som du skrev den 14 july och jag kan säga att det var riktigt roligt att få höra från dig.
Du undrar uti ditt brev om jag någonsin kommer att bliva kommenderad till Frankrike, som du nu ser och som du troligtvis har hört förut så är jag för tillfället här och vad mera jag var här vid det tillfälle när du skrev ditt brev (17).

Naturligtvis det är bäst så länge man kan hålla sig på afstånd från dessa blodsutgjutelser som försigår här dagligen men när det går så långt så att har till att försvara sin rätt, då tänker man ej så mycket på huru många som dödas varje minut. Jag tror att det är ganska svårt att räkna dom många gånger.
För att ej tala om blod så vill jag nämna att jag är fortfarande vid god hälsa och klarar mig utmärkt. Jag har varit vid krigsskådeplatsen en ganska lång tid och vid många tillfällen har jag bockat mitt huvud i antagande att en utav dessa ”ärter” som tyskarna sänder över kunde kanhända träffa mig, ehuruvida nu jag är så van vid att höra dom så att man bryr sig ej mycket om dem. Detta är samma förhållande vid varje enskild person, när dom har varit här för ett par veckor så bryr man sig ej så mycket om kanonbullret ej heller kulorna som visslar genom luften, ehuruvida det är ganska många utav dem vid vissa tillfällen.

Som du kanske vet så är jag ej ibland dem första som möter fienden uti ett anfall, det är ju infanteriet, men vårt arbete är att bringa amunitionen up till dem och ävenså till de artillery. Detta bringar oss omkring en mil från fiendens ställningar och här har vi byggt enskillda bostäder två till fyra och sex män i varje byggnad detta för att undvika att bliva upptäckta från fientliga flygmaschiner, vilka äro dagligen över för att speja. Dessa bostäder äro ej i några avseende att jämföra vid någon byggnad uppförd uti fredstider och det är därför att de äro för det mesta under jorden och kan ej bliva sedda från några flygmaskiner.

För att någorlunda giva dig en inblick uti huru jag lever här så kan jag säga att vi äro fyra utav oss som har byggt tillsammans och vi äro alla fyra trallande ynglingar vilka ej låter det minsta bekymra oss. När vi rullade in till denna platsen uti våra stora automobiler så var det första vi gjorde att finna oss en god plats att lägra och vilket vi alltså fann, så vi kommo överense om att bygga vår lilla stuga uti en utav de många skyttegravar vilka tyskarna hade begagnat innan vi körde dem på traven, alltså vi började på att begagna yxor och spadar och innan mörkret föll så hade vi fyra bäddar och tak över huvudet och det kändes ganska gott i våra lemmar därför att vi hade gjort en ganska lång resa innan vi kom upp hit. Nästa morgon så fortsatte vi med att bygga och innan kvällen så hade vi golv, bord, stolar och en bra liten järnspis, vilken värmer opp utmärkt allrahelst när vi vill hava en kopp kaffe. Förutom dessa saker så har vi ett utmärkt bra ljus, vi har tagit utav en utav lamporna (från en utav våra automobiler) vilka vi ej kan begagna i dess trakter detta ger oss ett utmärkt ljus.
Det är många andra saker som ej äro värda att nämna i alla fall jag kan säga med ett ord, vi har det så gott som vi kan begära om man tager beräkning att vi äro på krigsfot. Får nu sluta med krigsbostaden och nämna att jag hade ett brev från mamma, vari hon talade om att du var hemma (18) och jag har tänkt många gånger att skriva till dig, men det har ej blivit utav. Vi har flyttat från den ena platsen till den andra sedan vi kommo över hit och det har ej varit mycken tid att spara för som du vet så är ej amerikanerna någa slåpåkar, i alla fall jag hoppas att du har hälsan och alltså ett bra arbete.

Kan just undra huru Ernst tager det såsom nykterhetskarl (19). Huru står det till med mamma och de andra syskonen. Det var ganska länge sedan jag hörde något från Karin. Jag har ej havt ett svar ännu på någon utav de breven som jag har skrivit sedan jag kom hit till Frankrike och det är en ganska lång tid sedan. Jag har nu ej mera att skriva d.v.s. jag har mycket som jag ej kan skriva på grund av censor, så att om jag håller på så kan det hända att jag skriver något som jag ej borde. I alla fall om allting går väl, så hoppas jag att det snart kommer att bliva ett slut på detta krig och kanhända jag då kommer i tillfälle att få resa hem, men jag kan ej lova att fira julen med Eder, ej heller kan jag sända eder några julklappar, därför att du vet vad en soldat har för det mesta, en tom portmonnä. Får då önska eder allesammans en glad och trevlig jul och hoppas att ni alla må leva med lycka och framgång och alltså hoppas jag att ni pojkar äro snälla vid mamma och att ni tager god vara på henne.
Får nu sluta med de hjärtligaste hälsningar från din broder
Einar

Corp. Einar Carlson
Co. A. 314 Am. Train
American E. F.

Skriv snart!

Den 25 oktober 1918 är det 17 dagar kvar till stilleståndsdagen den 11 november.

Noter:
17) Einar lämnade New York den 28 juni 1918 för transport till Europa.
18) David kom hem till Oskarshamn från Stockholm i slutet av 1918.
19) Äldste brodern Ernst hade haft alkoholproblem.