Det är tur att vardagsrummet är stort, när över sex meter utställningsmaterial för första gången ska bilda helhet.
Sju skärmar med Titanicmannens, min mormors kusins, John Charles Asplunds, dramatiska liv är i sin linda. Materialet ligger där på golvet, färdigt, formulerat, komponerat, disponerat till en historia med en "cliff hanger" på varje skärm.
Konsten är att koka ned alla detaljer till en smältbar, uppfattningsbar, konsumerbar serie. Att få med det väsentliga som bär berättelsen utan att ramla ned i faktaträsket av siffror och årtal.
Nu ligger den där, på vardagsrumsgolvet, miniutställningen, som ska monteras på Psykmuséet i Västervik.
[ kommentar 1 ] ( 49 visningar ) | permalink | related link
Efter 31 delar utan ansikte. Nu äntligen!
Sedan denna historias början i juli 2009, om Titanicmannen, har hans ansikte varit osynligt. Beskrivningarna av honom har byggt fantasibilder i våra huvuden om hur han ser ut. Nu äntligen kan vi få se hur han såg ut, denne man med hela sitt dramatiska liv.
Ett vykort av sig själv anordnade John Charles Asplund när han som sjöman var i Hartlepool, i nordöstra England. Vykortet har bara ett datum, 20:e september, men inget årtal och är sänt till hans moder Augusta i Oskarshamn.
Vykort från Hartlepool.
Texten på kortets baksida lyder: "Jag får tala om för dig att vi skall gå till sjöss i morgon. Hoppas ni känner mig igen."
John Charles Asplund, Titanicmannen.
Av kortet att döma är han i 20 års ålder, vilket leder till slutsatsen att vykortet är före 1912, före Titanic.
När så hans ansikte äntligen blir synligt, bekräftat, verifierat, vidimerat och klarlagt, kan ett hittills oidentifierat foto tämligen säkert fastställas.
Är det John Charles Asplund?
Foto är framställt i Karlskrona och pojken på bilden är misstänkt lik John Charles Asplund. Dessutom står han i samma position som vykortet från Hartlepool. Vi ser att på hans mössa finns namnet Thule, namnet på fartyget där han tjänstgjorde. Det fanns ett pansarskepp med namnet Thule 1893-1923 i svenska flottan.
Den fotografiska bilden av Titanicmannen, John Charles Asplund, stämmer med de uppgifter vi tidigare fått om hans längd, 1,62 meter och hans spensliga och viga kropp.
Vi ska komma att få se fler bilder där John Charles finns avbildad, nu när vi äntligen fått ett original att jämföra med.
Fortsättning följer.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Spaningsresultat.
När del 31 i historien om Titanicmannen, min mormors kusin, John Charles Asplund tecknas har flera genombrott gjorts i sökandet efter hans liv.
Dels är kontakt upprättad med en man som har ett foto, en bild, av John Charles, vilket har lett fram till att det ska finnas en bok skriven där John Charles är avbildad tillsammans med sin reskamrat Einar. I nästa del räknar jag med att kunna presentera en eller flera bilder av Titanicmannen.
Därutöver har damen på Psykmuséet i Västervik blivit så biten av historien om Titanicmannen att ytterligare en bok dykt upp där han ska finnas avbildad.
Som ett tredje spår i genombrottet har kontakt upprättats med reskamraten Einar Karlssons dotter-dotter-dotter, Melissa, i Nebraska, med hjälp av Facebook. Melissa har detaljer som hennes mormors far har berättat.
Sålunda föreligger nu flera aktiva spår som gemensamt föder genombrottet i spaningarna om Titanicmannens liv. Gemensamt för alla spåren är att de existerar tack vare nätet, Internet, sociala medier, kommunikation och inte minst inresse. Historien växer ju fler som lägger till sin lilla pusselbit.
De första skärmarna för miniutställningen Titanicmannen - från skröna till verklighet för Psykmuséet i Västervik är framtagna.
Den utmärkta siten titanic-norden.com är intresserade av en artikel om Titanicmannen.
Allt är mycket glädjande och en spännande fortsättning följer.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Oturen.
Att Titanicmannen, John Charles Asplund, reste tillsammans med sin kamrat Einar Karlsson är redan känt. Men vad hände med Einar efter Titanics förlisning?
Det visar sig turligt nog att Einar innehade ett ovanligt andrannamn - Gervasius. Därmed underlättas sökningen betydligt och följande information framträder, översatt från engelska.
Einar Gervasius Carlson, tidigare, Karlsson, föddes i Oskarshamn, Sverige den 19:e juni 1890. Han var 21 år gammal när han och hans vän, John Charles Asplund, gick ombord på Titanic för att fara till USA. De var ursprungligen bokade på skeppet Adriatic, men på grund av en kolstrejk blev de överflyttade till den otursdrabbade Titanic.
Enligt Einars dotterdotter "Ville han aldrig tala om natten då Titanic sjönk, men vad vi vet fick han ingen möjlighet att ta med sina personliga tillhörigheter och hade svårigheter att ta sig i livbåten, såsom varande tredje klassens passagerare".
Vad han talat om för sina nära är att han och hans vän var tvungna att gömma sig i skuggorna och slutligen bestämde de sig för att klättra nedför repen till en livbåt som var på väg att sänkas ned. Einar fick brännskador på händer, armar och ben.
"Han såg på medan skeppet sjönk och beskrev det som mycket liknande ett fyrverkeri. Därefter dödstyst när den sista delen av Titanic försvann", enligt dotterdottern.
Einar led av mardrömmar varje April månad.
Han bosatte sig i Nebraska 1916 efter att ha rest runt i USA och levt i Kalifornien, colorado, New York och Minnesota. Han blev amerikansk medborgare 1917 och tjänstgjorde i armén och stred i första världskriget. Efteråt återvände han till Nebraska och blev bonde för att senare jobba för ett telefonibolag.
Einar avled vid 67 års ålder den 12:e april 1958. Hans dotter donerade de få kvarvarande tingen han lyckats behålla från skeppet, inkluderande hans entrébiljett till matsalen på Titanic, till Titanical Historical Society.
En ny intressant uppgift är att egentligen skulle de bägge inte ha färdats med Titanic utan med Adriatic. Ett inslag av otur.
Då Einar reste runt skulle det kunna tänkas att även John Charles gjorde likadant. En tidigare uppgift gör gällande att John Charles "gick på luffen", vilket skulle stämma med Einars liv. De kanske luffade tillsammans. De bägge kom även att delta i första världskriget.
Nästan på dagen 46 år efter Titanics förlisning dör Einar.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Ögonvittne.
Det finns en man med en ålder på över 90 år som var vårdare på Västerviks hospital på den avdelning där Titanicmannen förvarades. 90-åringen minns Titanicmannen, John Charles Asplund, som räddades från Titanic med en hårsmån, som överlevde striderna i första världskriget, som smugglade sig med båt tillbaka till Europa, som rymde tre gånger från hospitalet i Västervik. Min mormors kusin.
Han minns en liten spenslig man, väldigt vig, som låg mycket till sängs på stor sal, en hel del tid i bälte och pratade väldigt lite. Den 90-årige mannen, som sett och hört John Charles, vill jag tala mera med.
Historien om Titanicmannen har nu vuxit till den nivå att en miniutställning. med rubriken Titanicmannen - Från skröna till verklighet är planerad att uppföras på Psykmuséet i Västervik från juni i år.
Som en service till alla som följer utvecklingen av historien finns nu en egen adress som leder direkt till kategorin Titanicmannen här på bloggen - www.makeit.se/titanicmannen.
Jag har åtta nya spaningsuppslag för att få fram mera fakta runt Titanicmannen, John Charles Asplund, och hans liv och öde.
Det som började med en idé efter ett besök på Titanicutställningen på Djurgården sommaren 2009, är nu på väg att bli en första utställning.
Historien fortsätter.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Kreativitet och förvirring.
År 1923 blev det år när Titanicmannen anlände till Västerviks hospital och lyckades rymma två gånger. Vi kan anta att hans rymningsbenägenhet föranledde den strängare bevakningen av honom. Den 21:e april 1925 kan vi läsa att han förflyttas till Övervakningsavdelningen av utrymmesskäl.
Drygt två år senare, 28:e augusti 1927 flyttas han till avdelning 32A, som även kallades för Stormen. Ett talande namn på en psykiatrisk avdelning, på den tiden. På avdelning 32A var sängarna av metall, till skillnad från Länspaviljongen där de var av trä. Här var också sovtäcket av filt istället för det buldantäcke som Länspaviljongen nyttjade.
Säng avdelning 32A
Av okänd anledning flyttas han tillbaka till Länspaviljongen den 15:e september 1927. Vanligtvis var orsaken att patienten var alldeles för orolig, bråkig och rymningsbenägen. Det skulle visa sig ett halvår senare att han inte kunde vara kvar på Länspaviljongen då han uppges "genera de övriga patienterna". Han flyttas åter till avdelning 32A den 11:e maj 1928
I februari 1929 sker något som får vår man att för tredje gången ge sig på en rymning. Den 11:e februari kan vi läsa i journalen: "Genom att slå ut fönster ljudlöst hade pat. I natt lyckats taga sig ut från avdelningen. Hade rivit lakanen och knutit ihop samt firat sig ut på så sätt. Sytt sig en kostym av filtar, sytt ihop med lakanen. Gick in i maskin och frågade efter en Sundsvallsskuta, igenkändes på kläderna. Till avd. 32 A."
Han lyckades alltså att ta det täcke vi ser på bilden ovan och sy sig en kostym. Det var februari och vinter och troligen kallt varför hans materialval var passande. En bedrift i sig. Sen genomför han den klassiska rymningsvarianten, som vi alla sett på film - kopknutna lakan. Vilken väg han sen tar för att nå maskin, som ligger nere vid vattnet är okänt.
Rymning från avdelning 32A till maskin.
Kreativiteten fanns bevisligen på plats för att iscensätta en rymnings om denna. Samtidigt verkar förvirring råda. Att gå till maskin i denna skrud och fråga efter en Sundsvallskuta kunde inte få annat slut än ett återförande till sängen på avdelning 32A.
Det blev hans sista rymning. 14 år senare dör han, som tidigare beskrivits, av tarmvred 54 år gammal, på samma avdelning 32A.
Vi får en allt klarare bild av hans liv från 1923 till 1943. Vi har en bild av tiden från hans födelse 1889 och fram till det dramatiska året 1912, när Titanic förliser. Det blir nu tiden mellan 1912 och 1923 som hamnar i fokus för sökandet, letandet, forskandet i denna skröna som klarläggs till dramatisk verklighet.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Sanktabladet.
Nästa steg i historien om historien om Titanicmannen, min mormors kusin, är en efterlysning i Sanktabladet. Psykatriska Muséets stödförenings medlemsblad heter så. Namnet kommer från sjukhusets namn - Sankta Gertruds sjukhus, som det kom att heta efter sitt första namnet, Västerviks hospital.
För den forskande är det ytterligt glädjande att få så stor plats i det lilla bladet för att efterlysa någon som vet något om Titanicmannen, någon som kanske rent av kan ha träffat honom, som kan ha vårdat honom. Tänk om det finns någon där ute som har ytterligare en liten pusselbit.
Sökandet har nu pågått i snart 9 månaders tid. En resa från en ursprunglig skröna som bitvis bekräftats, bitvis dementerats och bitvis givit nya spår.
Ju mer man gräver ju längre ned i hålet kommer man och ju mer oanade delar kommer i dagsljuset, fram till besök i en museal verklighet.
Förutom denna efterlysning finns ytterligare två spår, två hål att gräva i. Stegvis, etappvis, bit för bit vidare i grävandet.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Frihetens drivkraft.
Att vår man, Titanicmannen, som överlevt såväl Titanics förlisning som Första världskriget hade en drivkraft till frihet framgår tydligt när vi nu närmare studerar hans liv på Västerviks Hospital.
Han intogs den 17:e juni 1923 på Västerviks hospital, avdelning 4, som var intagningsavdelningen. Det var inkörsporten till det samhälle som hospitalet utgjorde. Förutom tvätt och nya kläder gjordes en första kontroll av patientens status.
Avdelning 4
John Charles trivdes inte alls på hospitalet. Redan en vecka efter intagning genomför han första rymningen och återfinns tre timmar efteråt i ett skogsbryn i Västervik. Rymningen skulle kunna stämma överens med den berättelse L.U. delger i Del 17 av historien, där John Charles dyker upp vid en gård och får mat.
Efter återfinnandet återförs han till intagningsavdelning 4, men någon dryg vecka senare, den 5:e juli, flyttas han till Länspaviljongen, då han anses för rymningsbenägen. Länspaviljongen är den rymningssäkraste avdelningen av alla.
Det ska dock bara dröja ett halvår, till 9:e december, så gör han det igen. Han rymmer från den rymningssäkraste, från Länspaviljongen, med hjälp av en kvast genom ett fönstergaller och via stuprännan ner till marken. Han hinner dock bara springa 300 meter innan han fångas in ocvh förs tillbaka till Länspaviljongen. Där blir det sängläge, vilket innebar att han bäddades ner i en träsäng med buldantäcke. Buldan var ett tungt och mycket slitstarkt material.
Säng med buldantäcke på Länspaviljongen.
Titanicmannen var unik i flera avseenden. Under de cirka 75 år som sjukhuset var i drift har endast 4-5 patienter lyckats rymma från Länspaviljongen. Vår man var en av dem.
Antalet rymmare från Länspaviljongen.
I nästa del ska vi se närmare på Titanicmannens tredje och sista rymning.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Fasta och Stormen.
1912, samma år som Titanicmannen lyckades rädda sig från det sjunkande skeppet stod Västerviks hospital klart att brukas. Landet hade ett skriande behov av platser för "sinnessjuka". Hittills hade fattigvårdsinrättningar och livegenhet präglat mentalt lidande människor liv. Tänk på filmen "Den enfaldiga mördaren" och få en idé om förhållandena.
Titanicmannen, John Charles Asplund, kom att från 1923 vistas i främst två byggnader på det stora sjukhusområdet. Dels var det Länspaviljongen, även kallad för "Fasta", som var den rymningssäkraste av dem alla och dels var det avdelningarna 32 A och 32 B, populärt kallade för "Stormen". Hur situationen innanför dessa väggar var ska vi se i kommande delar.
Översiktsvy över området, med Gamlebyviken i bakgrunden.
Vi kan tydligt se att såväl Länspaviljongen, som Stormen hade inhägnade gårdar.
Länspaviljongen, som den såg ut förr
Länspaviljongen år 2010
Avdelning 32 A och B från förr, sedd från sydost.
Avdelning 32 A och B år 2010, sedd från nordost.
Fasta paviljongen och avdelningarna 32 A och B nyttjas idag av Kriminalvården som fängelse och häkte.
Det var på detta område som Titanicmannen levde och rymde totalt tre gånger under sin 20-åriga vistelse. Det var få som besökte honom, vilket gällde för de allra flesta. På den tiden var det en skam att känna någon som satt på "hospital". Det finns berättelser om att de som skulle besöka klev av tåget en station tidigare för att inte kunna misstänkas vara på väg till hospitalet.
Fram till mitten av 1950-talet fanns ingen egentlig vård av sinnessjuka. Långbad och insulin- och el-chocker kombinerat med medicin som idag skulle klassas som gift fanns att tillgripa. En period nyttjades även Lobotomering. Därefter kom äntligen Psykofarmakan, som på 1970-80-talen skulle komma att utklassas och på 1990-talet ersättas av de s.k. "lyckopillren", eller SSRI-preparat som är deras gemensamma benämning. Effekterna av SSRI-preparaten, som nyttjas flitigt i nutid, har vi inte sett biverkningarna av, ännu.
I kommande delar ska vi se hur vår man, Titanicmannen, hade det på hospitalet.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Besök vid historiens slut.
Historien om Titanicmannen, min mormors kusin som räddade sig från Titanic, deltog i första världskriget och slutligen hamnade på Västerviks hospital, fortsätter. Vi besöker platsen där han levde sina sista 20 år i livet, där han intogs, där han förvarades, där han rymde från två gånger. Marken ligger framför våra fötter, samma mark han trampade på.
Inne på det ursprungligen 174 hektar stora området finns Psykmuséet. I autentisk miljö kan vi ta på och se den utrustning, de kläder, det porslin som var Titanicmannens vardag. Besök gärna muséet i verkligheten och på www.psykmuseet.se
Muséets personal visar den bästa gästfrihet i hela sin ideella anda.
Alltsammans ger underlag till en fortsättning på historien. Delar blir till helheter. Bilder och fakta bildar stoff till förståelsen av hur Titanicmannen tillbringade sin tid. Och som lök på laxen erbjuds vi möjligheten att efterlysa någon som kan veta något om vår man - Titanicmannen.
Fortsättning följer.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kategorier
