Vi vet att av Frälsningsarmén fick Titanicmannen, John Charles Asplund, min mormors kusin, 25 dollar och en biljett till Minneapolis. Enligt immigrationsmyndighetens lista från Ellis Island ska han till sin "Brother Fred Asplund, på adressen 110 Washington Avenue South Minneapolis, Minnesota".
På rad 5 återfinns John Charles destinationsadress.
På adressen verkar idag finnas industri och/eller kontor.
En annan uppgift gör gällande att John Charles skulle till "moster Anna", Mrs Anna Engström på 212 53d Street, Brooklyn, New York. En adress som bara ligger rakt över vattnet i sydöstlig riktning från Ellis Island sett. Ellis Island var den station alla ankommande skulle passera genom för registrering.
Vem moster Anna är återkommer jag till, liksom vilka andra adresser i Amerika där Titanicmannen uppgivit sig som skriven.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Bilderna med Titanicmannens reskamrater.
Vi vet från del 23 att John Charles Asplund berättade i brevet til sin mor att han och Einar samt tre andra svenskar mottogs väl av Frälsningsarmen i New York.
I boken Titanic, av Claes-Göran Wetterholm, finns en bild visande fyra svenskar och två frälsningssoldater i New York.
Foto: Karin Breman, Carl Olof Janssons systerdotter
Vi kan tydligt se att det är Titanicmannen, John Charles Asplund, som sitter längst ned till vänster. Mannen mellan frälsningssoldaterna uppges vara August Wennerström och framför honom Carl Olof Jansson. Mannen till höger därom kan vara Einar Gervasius Karlsson eller Gunnar Tenglin.
I programmet för Titanicutställningen på Djurgården i Stockholm sommaren 2009 finns ett foto från New York av fem svenskar.
I bakre raden från vänster, John Charles Asplund, Gunnar Tenglin, Einar Karlsson. I främre raden från vänster, August Wennerström och Carl Olof Jansson.
Eftersom John Charles talar om tre svenskar kan den tredje vara Gunnar Isidor Tenglin, som också hamnade hos Frälsningsarmén och reste tillsammans med och delade hytt med August Wennerström. Såväl Wennerström som Tenglin var aktiva socialister. Wennerström hette egentligen Andersson, men tog namnet Wennerström inför emigrationen då han misshagat myndigheterna i Sverige.
Carl Olof Jansson och Gunnar Wenneström reste på samma biljett, nr 350034, och räddade sig båda i livbåt A.
John Charles reste på biljett 350054 och Einar Karlsson på biljett nr 350053. Gunnar Tenglin reste på biljett nr 350033. Samtliga tre räddade sig i livbåt nr 13.
Titanicmannens "tre andra svenskar" är med stor sannolikhet Gunnar Tenglin, August Wennertröm och Carl Olof Jansson.
Den väg de färdades till Southampton, varifrån Titanic skulle avgå, var från Köpenhamn till Esbjerg med tåg. Därifrån med båt till Parkeston, där tåg tog dem till Southampton via London. De lämnade Köpenhamn den 6:e april och ankom till Esbjerg den 6:e april, samma dag avgick den 30 timmar långa båtfärden mot Parkeston. De bör således ha ankommit Parkeston den 8:e april, fyra dagar före Titanics avgång.
;)
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Juni-november 2010.
Under rubriken TITANIC - en levande katastrof pågår från 23/6 till 7/11 en utställning på Länsmuseet i Varberg.
På Länsmuseet i Varbergs site kan du läsa mer.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Titanicmannen.se får ett eget hem.
Det är med kategorier på en blogg som barn. Efter att ha växt upp är det dags att släppa föräldern och stå på egna ben.
Efter att under knappt ett år ha levt som en kategori på JEPEblog får nu Titanicmannen ett eget hem, en egen site på nätet. Just den sida du läser nu - www.titanicmannen.se.
Från och med nu kommer allt nytt material att publiceras här.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Det är i Västervik det händer.
Miniutställningen om Titanicmannen, min mormors kusin, har fått ett fäste, i Västervik. Den stad där han avslutade sitt liv.
Förutom att lokaltidningen, Västerviks tidning, fortfarande har artikeln om Titanicmannen kvar på sin första sida på nätupplagan, har nu turistbyrån i Västervik en annons.
Turistbyråns site, www.vastervik.com, är välfylld med allehanda nyttigheter för den som ämnar besöka ostkustens pärla. Under evenemang läser jag glad i sinnet om Titanicmannen - från skröna till verklighet.
För den som törstar efter nya fynd i efterforskningen kan jag bara säga - det kommer. Och för den som känner på sig ha någon pusselbit i anknytning till Titanic eller Titanicmannen är kontakt eller kommentar välkommet.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
"Titanicmannen - Från skröna till verklighet."
På samma dag som Nationaldagen invigdes minutställningen Titanicmannen - Från skröna till verklighet, på Psykmuseet i Västervik.
Det som en julidag 2009 började som en nyfiken undran i mitt sinne om hur det var med den gamla skrönan om mormors kusin som skulle ha varit styrman på Titanic har nu resulterat i ett verk, en utställning, en historia. Inte kunde jag tro det den sommarkväll när vi satt i soffan hemma och febrilt sökte efter vem han kunde vara, den där mormors kusin, som vi inte ens visste namnet på.
Vi kom att kalla honom Titanicmannen och så får han kallas även fortsättningsvis, även om det finns många andra män från Titanic med parallella öden.
Affisch vid entrén till museet.
Psykmuseet har mycket tillmötesgående bidragit med affischer, kontakter och idéer och en ytterligt gott samarbete.
Ingången till rummet med utställningen, före invigningen.
Invigningsdagen till ära höll ordföranden för Psykmuseets stödförening ett inledande tal och jag fick äran att klippa det blågula bandet samt hålla en kort presentation av själva utställningen.
Utställningen förklaras invigd.
Det är alldeles uppenbart att Titanic fortsätter att engagera människor, nära 100 år efter sin förlisning. Alla känner till händelsen mer eller mindre och dagligen använder vi uttryck och ord som egentligen fötts ur denna tragiska händelse. Förra veckan kunde jag höra en känd politiker säga "Det är som att vända en Atlantångare." Ett känt talesätt som har sitt ursprung i Titanic.
Att jag råkar ha en mormors kusin som överlevde katastrofen och lyckades överleva ända till 1943 i ett dramatiskt liv är en omständighet jag är glad för.
Det är Titanicmannen, John Charles Asplund, och berättelsen från skröna till verklighet denna utställning handlar om.
Jag ser redan nu en fortsättning.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Lokalpressen uppmärksammar.
Västervikstidningen blev intresserad av historien om Titanicmannen och jag blev intervjuad av dem. Därefter en sväng ut till Psykmuseet för fotografering.
Västervikstidningen, vt.se - 2010-05-27.
I den nya jämställda medialogikens tidevarv tog även jag foto av skribenten och fotografen, som producerade denna artikeln förtjänstfullt. Med sin insats är de ju automatiskt en del av historien om historien att klarlägga Titanicmannens livsöde.
Christoffer och Karin.
Precis som artikeln berättar är det invigning den 6:e juni av miniutställningen om Titanicmannen, min mormors kusin, John Charles Asplund, på Psykiatriska muséet i Västervik.
Läs hela artikeln på denna länk (öppnas i nytt fönster)
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Två män och deras gemensamma räddning.
I del 23 har jag publicerat brevet som John Charles Asplund, Titanicmannen, skrev till sin mor efter att ha kommit till New York, räddad från Titanics förlisning. Hans reskamrat, Einar Gervaius Karlsson, har berättat för sin dotter Rose Ann Jensen, om sina upplevelser av räddningen.
I tidskriften The Titanic Commutator återfinns Rose Ann's historia i augusti 1994.
Titanic Commutator, 1994
Nedan återger jag, fritt översatt till svenska, valda delar av historien, som John Charles är en del av.
"I ett brev 1959 från en av våra svenska farbröder, skrev han att hans broder Einar lämnat Sverige med sin kamrat Asplund. Efter att ha kontrollerat passagerarlistorna, antar jag att att det måste vara John Asplund. Vi kan inte komma ihåg att vår far nånsin nämnde honom, men vi minns att han talade om honom som "sin kamrat".
De två lämnade Malmö, Sverige, i början av april 1912 för färd till Southampton, England. De var inbokade att åka med Adriatic men blev överflyttade till Titanic. Deras första dagar ute till sjöss användes till att inspektera detta stora fartyg.
Den natt som Titanic körde in i isberget, vaknade han och hans vän (John Charles Asplund) i hytten av en knuff, en stöt i fartyget. När de lämnade hytten för att gå upp på däck för att undersöka vad som skett, kände de omedelbart isen och då de träffat några på däck fick de en kuslig känsla och deras instinkter sa dem att fartyget var utsatt för problem. Motorerna hade stannat och fartyget låg stilla i havet. De lämnade däck för att återvända till hytten för att åtminstone hämta familjefotot från bagaget och sina pengar, för säkerhets skull. När de nådde tredje eller fjärde steget ner mot sina hytter såg de havsvattnet, vilket de beskrev som "knädjupt". Det var en chock för dem att se vattnet och de förstod att fartyget tog in vatten snabbt. Självfallet hämtade de aldrig sina grejor
Han och hans vän bestämde sig att de inte skulle försvinna med fartyget och började planera hur de skulle lämna det.
Han och hans vän stod i en mörkare del av fartyget eller i skuggor. De ville inte bli sedda av de som lastade livbåtarna, eftersom vid den tidpunkten hade kapten Smith get order till sin besättning att använda vapen om så skulle bli nödvändigt.
De väntade i mörket på att en livbåt skulle fyllas och firas ned. När så skedde rusade de från sin väntplats och någonstans nära däverten hoppade de till repen som höll livbåten och klättrade ner i livbåten mycket snabbt.
Uppenbarligen hade de på förhand diskuterat vem som skulle ta vilket rep. De landade i livbåten alldeles innan den kom i vattnet. Som vi förstår det, hade Titanic en iögonenfallande slagsida när de lämnade skeppet. Glidningen nerför repet var lång och det skavde och slet i skinnet på händerna. Benen fick brännsår och skorna blev nästan avslitna.
Han berättade hur de som ansvarade för livbåtarna var tvungna att ro iväg från Titanic innan hon försvann, för att inte sugas med. Han såg hur Titanic böjde sig en sista gång och beskrev det som blixtar eller som fyrverkerier på 4:e juli. Den dödliga tystnaden följde. Snart kunde röster höras från andra livbåtar och några försökte nå varandara för att binda samman båtarna.
När Carpathia kom inom synhåll, uttryckte de som kunde både lättnad och glädje. Oförmögna att klättra uppför stegen på skeppets sida, blev han och hans vän hjälpta ur livbåten."
Efter att ha kommit till New York stannade Einar hos en moster under en kort tid."
Einars historia, som beskriven i andra hand skiljer sig i några delar från John Charles. Dels berättar inte Einar något om örfilen han ska ha fått vid ett första försök att hoppa i en livbåt. Å andra sidan berättar inte John Charles något om de rep som de ska ha glidit nerför och brännt händer och ben på. Han talar istället om att livbåten är tre meter ned.
Det framgår ingenting om att Einar och John Charles skulle ha fortsatt sin färd tillsammans i Amerika. Det faktum att Einar, enligt barnen, inte nämnde John Charles vid namn, indikerar någon form av distansering.
[ kommentarer 2 ] ( 30 visningar ) | permalink | related link
68 år gamla minnen.
Den 92 år pigge vårdaren från Väserviks hospital tar emot tillsammans med sin lika pigga 90-åriga fru i lägenheten i Västervik. När jag letar efter ett eluttag far han ned på knä på golvet och letar fram en sladd under bokhyllan. Stilla önskar jag vara lika rörlig vid den åldern.
Med bandspelare och mikrofon samtalar vi om Titanicmannen, John Charles Asplund, och hans vistelse på avdelning 32 i början 1940-talet. Nedan ett sammandrag av samtalet.
Kommer du ihåg John Charles Asplund?
Ja, han var liten. Han var lätt, var han, och vig.
Vad berättade han?
Nej, det gick inte att prata med honom. Vi försökte och prata med honom om båten och det där, men det gick inte. Han sa ingenting. Jag tror inte att han pratade med medpatienterna heller, utan han låg själv i sin säng där. Han låg mest tyst. Som jag kommer ihåg honom låg han mest i sängen och var tyst.
Visste ni om det här med båten, Titanic?
O, ja, det stod ju i journalerna att han hade varit på sjön och räddat sig från Titanic. Vi försökte prata med honom, men han kom inte ihåg nåt. Han blev väl chockad naturligtvis och det var ju svårt. Och jag har ju själv legat i flottan, så jag tänkte jag skulle prata med honom om det, men han svarade aldrig på det. Han var mest tyst.
Visste ni om att han hade varit i första världskriget?
Det gick inte att få nåt svar av han. Men det fanns väl i hans papper.
Hur såg det ut där han var?
Jag kan se sängen än. Han låg där under buldantäcket, en metallsäng, järnsäng. När man kommer in så var det en sal där med sex sängar. Han låg meddetsamma till vänster innanför dörren. Han hade samma plats hela tiden.
Hur såg det ut runt sängen? Hade han några saker?
Nej, det fanns inget sängbord eller nånting.
Ni som jobbade där. Vad tyckte ni om honom?
Inget besvär med honom som jag såg, men det vände ju blixtsnabbt. När man kanske gick ut efter frukost vart det kanske nåt helt annat.
Behövde ni lyft honom?
Nej, han åkte upp själv när vi skulle bädda och sisådär.
Fick ni ta i honom?
Ja, då, vi tog han i handen. Nu får du gå upp, nu ska vi bädda, och så där.
Ville han bada och tvätta sig?
Jag kommer inte ihåg. Men det ska jag tro att han gjorde. Han gick nog ut i tvättrummet.
Fick han besök?
Jag såg aldrig någon. Man kan säga att han var ensam, ja.
Vad fick han för behandlingar?
Medicin förstås, det fick han ju, men det vet ju inte en annan om vad det var, för det var ju överskötaren som gick och delade ut det.
Var han utomhus nåt?
Nej, jag såg aldrig honom vara ute. Jag tror aldrig han hade nåt långbad heller. För vi hade ju långbad på den tiden. Vi hade ju tre kar som vi fick sitta och ha patienter i. Men jag tror aldrig att han låg inne där.
Han har varit med om väldigt mycket!
O, ja det förstår jag. Jag försökte plocka ur honom om militären. Jag såg han var vid flottan och där låg ju jag också, men han sa aldrig något. För det fanns ju officerare som var stadiga som man kunde känna igen.
Vet du om det fanns flera på sjukhuset som hade varit med om Titanic?
Nej, det var den första som vi hörde hade vart där.
Den ende nu levande, som jag känner till, som träffat John Charles i verkliga livet har berättat det minne som finns.
Vårdarna kände uppenbarligen till att han varit med om Titanic och att han varit ute i första världskriget. I de journaler som jag fått fram finns inget nämnt om det. Antingen tyder det på att journalföringen eller arkiveringen är defekt eller att det faktiskt inte skrevs något i journalerna om detta. Informationen kan ju ha förts rent muntligt från den besökande brodern till vårdpersonalen.
Pusselbitarna fortsätter att ramla in och poppa upp. Fortsättning följer.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Två pusselbitar blir en.
I del 32 kunde vi läsa om att Titanicmannen, John Charles Asplund, skickade ett vykort på sig själv till sin mor från Hartlepool i nordöstra England.
När jag så råkar få se en bild i Sjöhistorisk årsbok 1992-1993 verkar den märkligt bekant. Att det är John Charles som står i mitten rådet ingen tvekan om. Men, visst är foto taget på samma ställe som hans vykort till modern. Se på trossarna och kättingen på masten, relingen bakom besättningen, det vita staget. Samma plats, men inte givet samma tillfälle. Det kan ju ha varit två tillfällen och Johan Charles kan ju ha haft samma kläder på sig. Men sannolikheten.......
Sjöhistorisk årsbok berättar att fotot är taget på besättningen på skonerten Margareta av Oskarshamn.
Av de två pussbelbitarna vet ni nu att skonerten Oskarshamn varit Hartlepool och att Titanicmannen varit i besättningen.
[ kommentarer 2 ] ( 40 visningar ) | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kategorier
