I del 65 beskriver jag teorin om att John Charles skulle kunna ha varit besättningsmedlem på USAT/USS Finland 1917-1919. En tjänsteman på National Archive vill hjälpa till att finna Mr Asplund.
Tjänstemannens svar kommer och med spänning klickar jag på mailet för att läsa:
"I have completed my search of our records and located a Certificate of Service Issued to Mr. Asplund for February 7, 1918 in New York.
This certificate was located in Record Group 41, Records of the Bureau of Marine Inspection and Navigation (Records of Certificates Issued to Life-boatman and Able Seaman, 1915-1935.
I examined our muster rolls for the USS FINLAND and was unable to locate any listing of Mr. Asplund on the ship. This tells me he was probably aboard the vessel when it was under the operation of the Army."
Det finns alltså ett tjänstgöringsintyg daterat 7:e februari 1918, som intygar att John Charles tjänstgjort som sjöman (livbåtsman eller olicensierad sjöman).
Av USAT Finlands historia vet vi att hon blir torpederad 28:e oktober 1917, varpå hon lagas i Frankrike. Den 5:e januari 1918 återkommer USAT Finland till New York, för att först en dryg månad senare, den 10:e februari åter bege sig ut till sjön med destination Europa. Under den tid som USAT Finland ligger i New York får John Charles ett tjänstgöringsintyg.
För att kartlägga tiden före 5:e januari 1918 får jag av arkivtjänstemannen två adresser att tillskriva för att framkalla ytterligare fakta om John Charles förehavanden under första världskriget.
Tänk om John Charles verkligen var med om torpederingen av USAT Finland, tänk om han åter en gång fick uppleva hur stäven på ett fartyg krossas. Den första gången av ett isberg, den andra av en torped. Tänk om.
[ kommentarer 2 ] ( 42 visningar ) | permalink | related link
Utmärkt service.
Utifrån antagandet att John Charles tjänstgjorde i Merchant Marines letar jag på nätet och finner siten usmm.org, där jag via en mailadress ställer frågan om hur jag kan finna besättningslistor inom Merchant Marines och specifikt fartyget Finland. Inom fem timmar kommer svaret.
"Sorry not sure who has records that far back. Try national archives since this may have been part of naval overseas transportarion service."
Jag tar rådet ad notam och finner siten archives.gov som har ett alldeles utmärkt sökbart arkiv. Med viss naturlighet finns inte allt historiskt material digitalierat och tillgängligt. Jag kommer så långt att jag hittar beskrivningen, identifieringen av vilka dokument som kan innehålla John Charles tjänstgöring. I ett mail till national Archive frågar jag hur jag kan gå vidare, och får ett mycket tillmötegående svar.
"This is in response to your question regarding a Merchant Marine who served aboard the USAT FINLAND / USS FINLAND during the first World War.
If you could give me the persons name and the years he served aboard the vessel I could check our muster rolls (crew list) for the ship as long as the time served was after April 1918. This is when the ship was commissioned as a US Navy vessels. If not, there are other ways to research his service as a merchant mariner."
Glad av ännu en tillmötesgående kontakt svarar jag omgående med namn och tidangivelser.
Nu råder väntans tider.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
På havet i kriget med tankarna hemmavid.
John Charles bror, Oskar, som blev torpederad sista dagen år 1940, skrev ett sista brev hem den 2:a december samma år. Vad Oskar inte visste då, som vi vet nu, var det grymma öde han skulle möta vid närkontakt med den tyska ubåten en knapp månad efter brevskrivandet. Genom att läsa brevet får vi en bild av hur en kapten på ett lastfartyg tänker mitt under brinnande krig.
Han skriver till sin morbror, som kan antas vara närmast anhörig, då både fadern och modern dött och broder Karl-Alfred är dödförklarad och John Charles är intagen på sjukhus.
Ombord den 2 december 1940
Käraste Morbror och Moster
Hjärtligt tack för brevet som jag emottagit, Ja det är dåligt med postgången nu för tiden. Som jag ser av brevet mår Ni bra och att Linnea har en dotter. Det var ju roligt eller vad tycker Morbror. Det är väl besvärliga tider hemma, allting dyrt och svårt att erhålla. Morbror har det väl lite bättre än vad dom har i städerna, för där är det nog svårt. Jag ser att Morbror inte har skaffat någon lantegendom och det kanske är lika bra nu när Sverige blev utanför kriget, Jag såg att Morbror varit och sagt upp pengarna, men det är väl bäst att ändra det nu så att inte räntan förloras. Morbror kanske är vänlig och ordnar det. Hur är det för övrigt, är det dåligt med mat och vad som behövs i Sverige. Jag ser att Josef i Klintehult varit på militärtjänst hela sommaren. Är han nu hemma och vad gör han. Det där lantmäteriet är väl inte så lönande.
Ja detta krig ser inte ut att sluta någon gång, man vet inte huru länge det kommer till att vara. Hur är det med min kusin Elin i Isgölen, Jag skrev i mitt förra brev att om morbror ansåg att hon icke tog illa upp, Morbror skulle vara vänlig förskottera till min hemkomst och giva henne Kr. 50:- Jag betalar det vid min hemkomst. Mannen är kanske borta på militärtjänst så hon kanske skulle behöva dem. Dom där madrasserna och täckena som är hos Morbror tror jag det var mammas önskan att hon skulle ha om hon ville ha dom. John bliver väl aldrig bra och det är ju endast besvär med att vårda det. Jag kan endast lämna min adress till New York, m/s "Valparaiso" c/o A. Johnson & Co. 1630 Fifht Avenue, International Building, New York U.S.A.
Jag får önska Eder alla God Jul och Gott År, hälsningar Oskar.
Oskar förefaller ekonomiskt engagerad och kan antas ha ganska gott om pengar. Givmildheten att ge 50 kronor till Elin, som är min mormor, känner vi igen från John Charles totala välvillighet när han ger den frysande eldaren i räddningsbåten sin rock mitt ute på Atlanten. Denna gemensamma godhet har nog både Oskar och John Charles fått från moder Augusta, som flera har vittnat om som en mycket omtänksam person. Beskrivningen av samtiden i Oskars brev visar på en realism, då antagandet om att John Charles inte ska bli bättre, är de facto korrekt. Några religiösa uttryck med hänvisningar till Gud föreligger inte heller.
Den adress Oskar uppger leder till Axel Johnson Nordstjernan rederiernas kontor i New York. Rederiet hade flera på den tiden moderna fartyg som gick under i kriget när minor sprängdes och torpeder träffade skrovet.
Kaptenen Oskar skrev de sista bevarade orden i familjen Asplund, vid den tidpunkt när John Charles, Titanicmannen, hade 985 dagar kvar på sjukhuset.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Att få ihop en bok.
Allt grävande efter Titanicmannens, John Charles Asplunds, liv är tillräckligt mycket innehåll för en bok. En bok om grävandet, efterforskandet, letandet, pusslandet, utan att göra anspråk på att vara en avhandling med forskningsstatus. Det blir en berättelse som möjligen kan inspirera någon annan att ta tag i släktens gamla skröna och reda ut vad det egentligen handlar om eller helt enkelt en spännande läsning om ett märkligt livsöde.
Utkast utskrivet.
Hittills föreligger 120 sidor i läsvänligt A5-format. Justeringar och omflyttningar tillhör vardagen. Funderingar på om bilder ska vara inlemmade i textmassan eller om de ska ingå i ett eget bildblock i mitten av boken är sådana ställningstaganden som jag aldrig ställts inför tidigare. Jag har aldrig satt samman bok. Jag är nybörjare och med det följer alla nya lärdomar en nybörjare kan erövra.
Nästa uppgift blir att skapa en kronologi, en stadig struktur, längst bak i boken, som läsaren kan ha att hålla sig i när detaljerna och relationerna går på djupet.
Bland nyheterna, som kommer längre fram här på titanicmannen.se, hör att jag fått kopia på det sista brevet som John Charles bror, Oskar, skrev hem till sin morbror och moster, innan han blev torpederad 1940. Därutöver fortsätter sökandet i Amerika efter John Charles möjliga tjänstgöring på fartygget Finland.
När boken blir klar och vad som hinner komma med i boken och hur det slutligen kommer att se ut är det ingen som med exakthet vet ännu, inte ens jag.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
En möjlighet.
Skrönan om Titanicmannen innehåller ett moment som säger "att han skulle ha kämpat på Finlands sida i kriget" . Det finns två tänkbara krig under perioden 1912-1923. Det första är naturligtvis Första världskriget, vilket han ju faktiskt registrerade sig för den 5:e juni 1917. Det andra är Finska inbördeskriget, som bemannades av tyskar, ryssar och 550 svenskar. Det finns en Asplund med bland de 550, men han avled, vilket ju inte John Charles gjorde. Alltså återstår Första världskriget.
Vi vet att han alltså registerade sig den 5:e juni 1917. Nästa notering är drygt två år senare, den 15:e juni 1919, när han färdas med fartyget Bourbancy från New York till Rouen. Vad hände från 5/6 1917 till 15/6 1919 är den fråga som söker svar.
Den 28:e maj 1917 rekvirerade den Amerikanska armén ett civilt fartyg vid namn Finland för transport av soldattrupper till Frankrike. Efter en hastig ombyggnad lämnar fartyget New York den 14:e juni, nio dagar efter John Charles registrering, i riktning mot Brest i Frankrike. Efter rapporter om stor ubåtsaktivitet utanför Brest omdirigerades Finland till Saint Nazaire istället.
Fartyget Finland bemannades i huvudsak med officerare och matroser från Merchant Marines, ungefär motsvarande handelsflottan. Två officerare samt vapensoldater, signalmatroser samt kvartersmästare deltog från Amerikanska flottan.
Enligt vad vi hittills funnit tillhörde John Charles Merchant Marines snarare än Amerikanska flottan. Rent tidsmässigt skulle alltså John Charles Asplund ha kommit att kunna vara besättningsman på USS Finland. Den del i skrönan som talar om hans stridande på Finlands sida kan vara en förvanskning av att han stred på USS Finland.
Intressant att notera är att Finland i början 1900-talet gått på linjen New York - Neapel för rederiet White Star Line, alltså samma rederi som Titanic tillhörde.
USS Finland gjorde flera överfarter mellan New York och Frankrike. Den 28:e oktober 1917 påbörjade USS Finland en återfart från Frankrike till New York, när hon klockan 09.27, 280 km utanför Franska kusten, blev träffad av en torped från den tyska ubåten U-93, på styrbords sida. Panik spred sig bland den civila besättningen, livbåtar började hissas ned utan kaptens order. De militära officerarna fick skjuta revolverskott för att få besättningen tillbaka på USS Finland. Fartyget kunde för egen maskin ta sig tillbaka till Brest för reparation. Först den 5:e januari 1918 kunde Finland återuppta sin återresa till New York.
Den 26:e april 1918 flyttas USS Finland från Amerikanska armén till Amerikanska flottan där hon gör fem överfarter med totalt 12654 trupper. Efter krigsslutet gör Finland 8 tur-och-retur resor till Amerika, där hon transporterar hem totalt 32197 personer. Slutligen den 4:e september 1919 återlämnas Finland till krigsministeriet och vidare till Red Star Line. 1928 skrotas Finland.
Fartyget Finland var sålunda i tjänst under hela den period som John Charles på något vis tjänstgör i kriget. Med tanke på John Charles kunskaper som sjöman och att han troligen ingick i Merchant Marines är det alltför många komponenter som passar för att teorin om USS Finland ska kunna förkastas som förklaring på skrönan. Mot bakgrund av John Charles dramatiska liv skulle det inte förvåna mig det minsta om han tjänstgjorde på Finland, om han var med om torpederingen oktober 1917.
Teorin om John Charles tjänstgöring på Finland är en möjlighet som återstår att bevisa.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Artikel med gensvar.
Artikeln om Titanicmannen visade sig bli en helsida på sidan 2 den 17:e februari.
;)
Det fina med en tidningsartikel är de reaktioner och responser som uppkommer, den stimuli som får någon att göra något, att bidra med något. Sålunda får jag veta att "det kom in en äldre man på tidningens redaktionen som hade bott på Köpmangatan 3 i Oskarshamn (huset finns inte längre) när han var liten. En av grannarna hade varit en släkting till John Charles. Mannen berättade att när det pratats om John hade det bla handlat om varför han inte jobbade sig över Atlanten på Titanic eftersom han var sjöman, i stället för att lösa biljett.
Frågeställningen kan ju synas relevant, då John Charles var sjöman. Men samtidigt var det inte lätt att få jobb och det blev troligen inte lättare av att arbetet skulle vara kortvarigt, då målet ju var att flytta till det stora landet i väster.
I tidningsartikeln nämns kortfattat ett citat, där jag säger att "- Att han inte stred för Finland säger sig självt eftersom Finland inte deltog i första världskriget.". Mitt korta påstående har fått en läsare att reagera och skriva följande till tidningen:
"Läste med nöje artikeln på sid 32 i dagens (2011-02-17) nummer av Barometern. Artikeln handlade om sjömannen John Charles Asplund. Forskaren i fråga har grävt enligt utsago och hittat en del. Jag ser det som en lapsus att inte veta mer om samtidshistorien då han säger på ett ställe att "John Charles inte kan ha varit i Finland då Finland inte deltog i första världskriget". Nä det kunde han inte, för Finland som nation fanns inte då, varför? Jo, Finland blev självständigt 1917. Därefter följde ett inbördeskrig 1918 och i samband med andra världskriget två krig mot Ryssland 1939-1944 och ett mot Tyskland vintern 1944-1945. (Källa Wikipedia). I och med detta så kan John Charles Asplund ha varit med i inbördeskriget i Finland 1918. Att släktforska är kul och lärorikt men man måsta vara källkritisk."
Läsaren har alldeles rätt i att det rådde inbördeskrig i Finland den tid som John Charles tjänstegjorde under första världskriget. Just denna möjlighet har jag grävt något runt, utan att ha redogjort för det, och inte funnit något som helst spår. Jag har inte funnit att några Amerikanska styrkor bistått någon av sidorna i inbördeskriget. Dessutom är det ett faktum att John Charles var registrerad för tjänstgöring i kriget för Amerika. Vi vet också att han åtminstone under senare delen av kriget tjänstgjort på fartyg på Atlanten.
Ehuru och emedan, som det sägs, väcker denna reaktion upp spåret runt varifrån momentet om Finland i skrönan kommer. Det finns andra tänkbara spår som jag avser återkomma till.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Helsida.
Enligt uppgift per telefon ska Oskarshamnstidningen i dagens nummer ha gjort en helsida om Titanicmannen, John Charles Asplund.
Jag vet att nåt var på gång, men inte vad. Med spänning väntar jag på resultatet när ett exemplar av tidningen hamnar i min brevlåda inom några dagar.
Risken finns att jag där har utlovat att skriva en bok om Titanicmannen. Det är på det viset man tvingar sig själv att göra saker. Att sätta sig i skiten, att utlova offentligt, att ställa sig på torget och berätta om allt som ska göras.
Intill dess tidningen anländer lever jag i ovisshet.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Skakande.
I del 45 refererar jag till ett brev som Carl Olof Jansson skrev den 17:e april 1912 från fartgyget Carpathia. Genom hans systerdotter har jag fått tillstånd att publicera brevet, där han beskriver sina upplevelser.
On Board
CUNARD
R.M.S. CARPATHIA
den 17 april. 12
Bästa föräldrar och syskon
Nar jag nu skriver till eder kan jag inte nog tacka Gud för att jag är vid liv. Jag tänker att när ni erhåller detta brev anser ni mig som död ty jag tänker att tidningarna har nog omtalat Wärldens största ångare Titanic gått under med man och allt.
Jag skall helt kort tala om hur det gick till. Allt kan jag inte beskriva ty man kan inte med penna tolka det gräsliga som jag blev vittne till. Söndag natt kl. 11.30 blevo vi helt plötsligt väckta och underrättade om att båten stött tillsammans med ett isberg och hålde på att sjunka.
Vi hinde inte mer än få på oss byxorna och mössan förrän vattnet trängde in i hytterna å vi måste springa upp på däck. Räddningsbåtarna firades ner och lösen var att kvinnor och barn skulle räddas så långt som möjligt var. När sista båten firades ner var det 2 svenska flickor som fick tag i mej å ville jag skulle gå med i båten men blev motad. Då skreks det kvinnor först, men när de såg mig stå utan allt hopp om räddning kastade de sig handlöst ur båten i vattnet.
Den stora båten sjönk med en väldig explosion och det sista var att hoppa direkt i vattnet. Med många skråmor litet varstans på kroppen begynte nu en vild kamp för livet ute i atlantens vreda vågor.
Vi var 2 svenska pojkar. Jag och en tidningsmans vid namn August Andersson från Ystad. Vi höllo varandra i hand och kämpade gemensamt för livet. Vi fick slutligen fatt i en flotte spilllror lösryckta från fartyget, som vi höllo oss fast vid men vi blev så många till slut att den sjönk. Då uppstod vilt slagsmål i vattnet för att få del att släppa så någon kunde bli räddad. Det lyckades. Vi var till sist omkring 50 man som hålde oss fast men innan vi blev upptagna vilket skedde efter 8 timmars vild kamp i kolsvart mörker med jämmerrop som skar genom både märg och ben var vi blott 11 kvar som levde. 3 av dess var vansinniga. 4 dog inom 3-4 timmar. Till slut var vi 4 kvar som härda ut.
Jag ligger fortfarande men är snart redo att gå upp. Vi har så god vård så det hela kommer nog att gå bra. Nu ska ni inte taga allt för illa vid fast det har sett mörkt ut. Jag är rädd att ni redan fått underrättelse å tagit allt för illa upp. I så fall undrar jag inte på det.
När jag tänker på det hela så förstår jag inte hur jag kunde bli räddad men min kallblodighet att kunna stöta ifrån mig dom andra så vi kunde hålla oss över vattnet gjorde mycket till. Det är hemskt men i ett sådant ögonblick är det endast frågan om sitt eget liv. Orkar nu inte anstränga mina tankar längre utan slutar nu med en hjärtlig hälsning till eder från eder genom Guds försyn räddade son.
CO. Jansson
Skall strax skriva igen vid framkomsten till Newyork.
Dom räddade anses vara omkring 300 av 3.200 således 2.900 förlorade, samt alla våra pengar kläder och resgods. Vi får allt vi behöver vid framkomsten.
Skakande. Kylan i vattnet känns ända in i märgen.
Den August Andersson som Carl-Olof nämner är den man som är mera känd under namnet August Wennerström. Enligt C-G Wetterholms bok, Titanic, var August Andersson socialist, liksom Carl-Olof, och blev inte populär i Sverige efter att ha kallat Oscar II för "tjufvarnas kung". Därför köpte han sin Titanic-biljett i Köpenhamn under namnet Wennerström och flydde landet med dold identitet.
Både Carl-Olof Jansson och August Wennerström (Andersson) räddades i livbåt A. Det är med dessa båda räddade ungsocialister John-Charles, Titanicmannen, poserar på bilden i del 45.
Carl-Olof Jansson bosatte sig i Nebraska och avled där den 23:e mars 1978 i en ålder av 88 år.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Möjlig fortsättning på Thule.
Ju mer jag letar ju mer detaljer framkommer och ju mer kan tidigare antaganden bekräftas eller dementeras. Från del 54 vet vi att John Charles blev besträffad för midsommarrymningen och att han avpolleterades på Stockholms station den 27:e juli 1911. En slutsats om att han hamnade på flottans sjukhus i Stockholm den 27:e juli 1911 kan inte längre styrkas. Så är det med efterforskning - pusslet förändras.
I ett dokument från fartygschefen "Till chefen för underofficers- och Sjömanskårerna i Karlskrona" den 27:e juli 1911 skrivs följande:
Härmed får jag vördsamt anhålla om ersättning för följande personal under den 29 dennes:
1 värnpl. signalmatros
1 värnpl. förrådsman
hvilka afpolleterats från pansarbåten till Garnisonssjukhuset i Stockholm
H.M. Pansar Thule Karlskrona den 27 juli 1911
Fartygschefen
Garnisonssjukhuset i Stockholm låg i det nuvarande Landstingshuset på Agnegatan på Kungsholmen. Sjukhuset lades först 1969. Då datumet den 27:e juli stämmer med den dag John Charles blev avpolleterad finns här en möjlighet att han skulle ha hamnat på Garnisonssjukhuset. Dock följer ytterligare dokument som påvisar raka motsatsen.
Förteckning över det beväringsmanskap, som är kommenderat å H.M. Thule från och med den 30 dennes 1911
Fastställd eller för särskildt fall bestämd besättningslista : Sign. matr.
Inskriftn.-n:r : 130 224/10
Namn : Asplund
Anteckningar : Fr. arrest d. 29/10
d. 29 juli 1911
I denna förteckning framgår det att John Charles Asplund skulle vara kommenderad signalmatros på Thule från och med den 30:e juli 1911, alltså 3 dagar efter att han blev avpolleterad på Stockholms station. Som anteckning anges "från arrest den 29/10", vilket skulle kunna tolkas som att han från att avpolleterats den 27:e juli hamnade i arrest fram till 29:e juli för att från och med den 30:e juli återgå som signalmatros på Thule.
Den 30:e juli 1911 är det 258 dagar kvar till Titanic ska gå under. Var det så att han fortsatte sin tjänstgöring på Thule en tid ytterligare? I sådana fall uppträder frågan när han var i Hartlepool på Skonerten Margareta, som uppges ha varit under 1911?
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Nio dagars ledighet.
Från del 54 vet vi att John Charles rymde från pansarskeppet Thule den 22:e juni 1911. Midsommarafton inföll år 1911 den 23:e juni, som råkade vara en fredag. Det var först efter 1953 som midsommarafton ändrades till att alltid vara på en fredag. John Charles rymde alltså en torsdag.
Fartygschefen på pansarskeppet Thule skriver "Till chefen för underofficers- och Sjömanskårerna i Karlskrona" först den 26:e juni följande:
"Jämlikt Regl. för marinen Del II §§ 164 o 176 mom 1 får jag härmed vördsamt anmäla att Vpl. No. F130 224/10 Asplund, 175 225/10 Karlsson och 240 227/10 Nilsson äro att anse såsom rymmare fr.o.m. den 25 juni kl. 10 e.m. H.M. pansarbåt Thule Hårsfjärden den 26 juni 1911.
Fartygschef"
John Charles anses alltså som rymmare först söndagen 25:e juni klockan 10 på kvällen. Han är inte ensam rymmare från Thule som vid tillfället befann sig på Hårsfjärden - en plats som 71 år senare skulle vara scenen för ubåtsjakt. Hårsfjärden användes på den tiden som ankringsplats för flottans större pansarskepp, långt innan nuvarande Berga örlogsbas blev verklighet.
Titanicmannen synes ha varit från skeppet över hela midsommarhelgen, kanske levde han loppan på någon Hårsfjärden närliggande dansbana, eller begav han sig på galej till storstan.
Den 3:e juli skriver så åter fartygschefen "Till chefen för underofficers- och Sjömanskårerna i Karlskrona" följande:
"Jämlikt Regl. för Marinen Del II § 164 får jag härmed vördsamt meddela att såsom rymmare anmälda värnpliktige n:r 130 224/10 Asplund, 175 225/10 Karlsson och 284 224/10 Swartz återkommo ombord den 1:a juli kl. 3 em. H.M. Pansarbåt Thule Hårdsfjärden den 3/7 11.
Fartygschef"
Thule ligger alltså kvar på Hårsfjärden, åtminstone ända fram till 3:e juli, som var en måndag. John Charles uppges återkomma lördagen den 1:e juli. Förutom han själv återvänder även en av de andra rymmarna som fartygschefen skriver om den 26:e juni. Dessutom återkommer ytterligare en värnpliktig från rymning, vilket förstärker bilden av att rymningar inte på något vis var ovanliga. Den 1:e juli har John charles varit på rymmen i nio dagar. På nio dagar kan det hända mycket i Titanicmannens liv, har vi lärt oss.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kategorier
