Mitt under brinnande Titanicvecka dimper ett mail ned i inkorgen från Sveriges Radio Internationals arabiska redkation. De söker någon som har en släkting som var med på Titanic. "Du har kommit rätt", blir mitt enkla svar, vilket leder till att nästkommande dag finner jag att en utbildad journalist från Jemen, som varit ytterligt aktiv under arabvåren, sitter på hemmakontoret med inspelningsapparaten beredd.
Med full fart och ökande frenesi berättar jag, på engelska, om John Charles, Titanic, mentalsjukhuset och icke minst boken. När vi är klara och inspelningen avslutad forsätter vi samtala och jag fortsätter berätta så den underbart proffsiga 25-åriga journalisttjejen säger "Stopp, jag måste starta inspelningen igen".
Efteråt får jag lära mig att de ska bli ett inslag på Sveriges Radio International, på arabiska, som ska läggas ut på nätet för att den arabiskspråkiga världen ska kunna läsa och lyssna till John Charles öden och äventyr.
Här finns den arabiska sidan på SR International med text, bild och länk till ljudinslaget.
Och här finns direktlänk till det arabiska ljudinslaget där jag hörs i bakgrunden berättandes om John Charles på engelska
Vi, jag och journalisten, enas om att John Charles var en god man, vars inställning till livet och människorna bör bevaras och berättas och enligt journalisten bör stå som modell för hur människan ska vara.
Tiden, tankarna, historiens vingslag far iväg. Det känns smått surrealistiskt att historien om John Charles Asplund, Titanicmannen, återberättas på arabiska.
Det du, John Charles, tänk om du hade vetat det.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Registreringen och fadern.
Äntligen får John Charles och hans 700 räddade medresenärer kliva i land på fast mark för på dagen 100 år sedan. Det är kvällen den 18 April 1912 som Carpathia ankommer New Yorks hamn, pir 54 på västra sidan av Manhattan.
Originalmanifesten från 1912 bekräftar John Charles närvaro.
;)
Av någon anledning registrerar sig John Charles som snickare (carpenter) fastän vi känner som en van sjöman. Om det var hans fantasi eller helt enkelt felskrivet, då vi kan anta att omständigheterna varit något röriga, förblir outrett.
;)
Som närmast anhörig står det skrivet Father August Asplund, Köpmansgatan, Oskarshamn, Sweden, vilket förefaller märkligt då vi vet att hans mor bodde på Köpmansgatan och att föräldrarna var skilda sedan 1894. Något stämmer inte helt. En förklaring skulle kunna vara att i det allmänna tumultet blev Augusta uppfattat som August av registreringsmannen. Eftersom August är ett mansnamn tillkom med viss logik titeln Father.
En annan möjlig förklaring är att fadern faktiskt var skriven på Köpmansgatan trots de familjemässiga omständigheterna. I det fallet är det också möjligt att John Charles har en närvarande relation till sin far och att han kan ha skrivit brev till även honom om sin räddning från det förlista Titanic, vilket i sådana fall leder till nya ännu outforskade spår i jakten på hans liv.
100-årsdagen av John Charles, Titanicmannens, fot på amerikansk jord är värd att fira.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
189000 läsare.
Med stor glädje finner jag att i nr 5 av den utmärkta tidskriften Populär historia finns John Charles omnämnd i ett tips från läsarna.
Enligt uppgift har tidskriften en räckvidd på 189000 läsare med en månatlig upplaga om 27300 exemplar.
Tänk om John Charles hade vetat detta.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Med livhanken i behåll.
Livbåt nummer 13 rodde enligt Jonh Charles endast 50 meter från Titanic, varifrån de såg Titanic gå ner i havet. Enligt Lawrence Beesley fanns ingen befälhavare ombord på livbåten varför de räddade gemensamt utsåg den eldare som stod i aktern till att föra befälet. John Charles skriver "ni må tro att det var en sorglig syn att skåda och höra så många människor kämpa för livet och ge opp sina nödrop".
John Charles skriver att de satt i livbåten cirka sex timmar eller något mera innan Carpathia dök upp. Havet var helt lugnt och spegelblankt, vilket John Charles beskriver med "Oceanen låg lika lugn som vattnet hem i vår tunna som står vid vedboden". Andra uppgifter gör gällande att Carpathia anlände redan vid 4-tiden, vilket ger cirka två timmars vistelse i livbåten. Beesley berättar att det var helt stjärnklart och helt vindstilla och kallt, mycket kallt. Likaså var mörkret massivt, vilket Beesley ger som förklaring till att han har svårt att peka ut vilka som var i livbåten. Det tjänar säkert också som förklaring varför John Charles berättar väldigt lite om tiden i livbåten, förutom att han lånar ut sin rock till en eldare som frös mer än han själv.
"När vi kom upp på Carpathia så omhuldades vi så godt sig göra där det första vi fick var en mun kaffe och det behövde vi för vi frös så vi skakades", fortsätter John Charles i brevet till sin mor. Carpathia var 100 meter kortare än Titanic och var på väg från New York till Europa, men fick med anledning av Titanickatastrofen vända om mot New York. Hon hade kapacitet för 2550 passagerare, varav 2250 i tredje klass, och fick från alla livbåtar ta emot ytterligare 705 frusna stackare, vilket gjorde vistelsen från den 15 april till den 18 april ansträngande.
Däcksbild från Carpathia
Klassgränserna ombord på Carpathia upprätthölls strängt trots den uppkomna situationen. De överlevande männen från tredje klass placerades på durken i ett lastrum. De hygieniska förhållandena var inte de bästa och August Wennerström beskriver det med "Däremot ledo vi förskräckligt af italienarnas, deras snusk är hemsk". Carl-Olof Jansson säger tvärtom att "vi blevo sen omhuldade på bästa sätt fick läkarvård å efter 1 1/2 dag var vi ganska krya". I denna miljön hade nu John Charles räddats och skulle förbli fram till kvällen den 18 april när Carpathia stävar uppför Hudson-floden in mot Manhatten där 40000 människor väntar på hennes ankomst trots regnet.
John Charles hade överlevt.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Skillnaden mellan liv och död.
För att ytterligare förstå vad som hände på natten mellan den 14 och 15 April 1912 i John Charles liv har jag ställt samman flera vittensmål och pusselbitar.
Cirka 23.35 den 14 April kör Titanic in i isberget med styrbordssida och river upp ett långt sår i fartygets skrov under vattenlinjen. John Charles uppger att han och Einar låg och sov när sammanstötningen skedde. Einar vaknade och undrade om de kört på ett grund, vilket John Charles med sin sjövana skojar bort med att inga grund finns mitt ute i Atlanten. Efter 15 minuter kom en annan passagerare och knackade på deras hytt och berättade att de gått på ett isberg.
Einar och John Charles klädde sig och gick upp på akterdäck och fick veta att hela stäven var inbräckt och ballasten full av is. För att kontrollera själva om det var sant gick de fram i stäven för att konstatera det hemska. Vägen mellan akter och stäv var de tvungna att gå den långa gången kallad "Scotland Road" på plan E. Därefter gick de åter till aktern. I aktern hade då klargöring påbörjats för att fira livbåtarna. Av ritningarna kan vi se att det fanns fanns totalt 8 livbåtar i aktern - 4 på styrbords och 4 på babords sida.
;)
Enligt John Charles försökte de komma med den första båten som firades, vilket i aktern var antingen båt nummer 9 på styrbords sida eller 10 på babords sida vid cirka 01.20-tiden. John Charles lyckades men Einar fick en örfil av en styrman för sitt tilltag och fick återvända, vilket fick även John Charles att återvända till båtdäck. Om det var på babords sida kan det ha varit Lighttoller som delade ut örfilen och om det var på styrbords sida kan det ha varit Murdoch.
John Charles berättar de därefter gick och försökte komma med än den ena än den andra livbåten. Livbåt nummer 12 firades cirka 01.20 och nummer 11 cirka 01.25. Strax därefer firas livbåt numemr 13, vid 01.25-01.30.
Enligt Lawrence Besley, en 34-årig lärare från Southampton, hade manskapet beordrat kvinnor och barn att bege sig till underliggande däck B för att där gå ombord på de nedfirade livbåtarna. Karlarna fick stanna kvar på båtdäck. Under samma tidsrymd skapades ett rykte att männen skulle bege sig till babords sida, enligt Besley. John Charles skriver inget annat än än den ena än den andra, vilket med tanke på att mellan livbåt nummer 9, som de inte kommer i, och livbåt nummer 13, som de faktiskt kommer med, endast finns nummer 11 på styrbords sida. Då han skriver än den ena än den andra tyder det på att han och Einar var över på babords sida för att finna en livbåtsplats.
När livbåt 13 firats ned cirka 3 meter från båtdäck, vilket borde bli nånstans mellan däck A och B, beslutade sig John Charles och Einar för att hoppa ned i livbåten. Samma sak gjorde även Lawrence Besley, enligt uppgift på uppmaning från en besättningsman i livbåt 13, som frågat om det fanns några flera kvinnor och barn kvar på båtdäck, vilket Besley besvarat nekande och då fått förslaget av besättningsmannen att hoppa ned i livbåten.
På vägen ned var livbåt 13 nära att komma i vägen för ett utlopp av vatten från Titanic, men lyckades undvika. Eftersom Titanic redan då lutade betänkligt kom avståndet mellan livbåt 13 och 15, som firades cirka 01.30, att minska kraftigt med risk för att livbåt 15 skulle landa ovanpå livbåt 13. Manskapet i livbåt 13 lyckades skilja livbåtarna åt och få loss dem från linorna så att de kunde ro iväg på den spegelblanka Atlanten natten den 15 April 1912.
Ett hopp från säker död till räddat liv hade tagit John Charles ett steg i en säkrare riktning. Titanic var dömt att försvinna i djupet och nu hade John Charles att tillsammans med de övriga cirka 60 människorna att vänta på räddningen.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Tredje klass måltider.
Dagsmenyn som John Charles intog den 14 april 1912 skulle komma att bli den sista dagsmenyn som serverades på fartyget.
;)
Värt att notera är att till frukost serverades swedish bread, med vilket avsågs knäckebröd. Faktum är att nära 10% av passagerarna var från Sverige, vilket gjorde att svenskarna kom på andra plats storleksmässigt bland passagerarna.
Föga anade John Charles och han medresenärer hur väl de skulle komma att behöva den energi som måltiderna gav dem. Blott timmar efter att den sista kakan och osten ätits skulle stora påfrestningar och utmaningar möta John Charles Asplund, Titanicmannen, och hans kamrater.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Tredje klass.
Dagarna för Titanics avgång från Southampton tillbringade John Charles, Einar Karlsson och deras nyvunna kamrater på det John Charles kallar emigranthotellet i Southampton. Hans medresenär, Carl-Olof Jansson, kallar hotellet för emigranthemmet och med det kan vi anta att det är det som fram till 1908 kallades för Emigrants home på Albert Road i Southampton som avses. Efter 1908 döptes det till The Atlantic Hotel. Kvällarna på hotellet beskrivs som fyllda av sång och dans. Att John Charles var en festprisse kan vi bara gissa.
Efter avgång den 10 April från Southampton styrde Titanic till Cherbourg för ett kort stopp på redden och sen vidare till Cobh på Irland för även där ett kortare stopp den 11 April inför det stora steget över Atlanten.
Tredje klass passagerare, som John Charles tillhörde, var förlagda på de lägre däcksplanen på Titanic, medan första klassens passagerare höll till på de övre planen. Tredjeklassarna hade inte så mycket annat att sysselsätta sig med än att spela kort och gå runt på fartyget på de områden de var tillåtna till. Det var viktigt att inte blanda klasserna.
John Charles upplevde tillvaron ombord som mycket god. Han skriver i sitt första brev, ombord på M/S Carpathia, att "Ni må tro att Titanic var en fin båt fint inrett och fin mat hade dom också det var som ett hotell". Hytterna även i tredje klass var väl inredda. Måltiderna ombord var också väl tilltagna även för tredje klassens passagerare. Den 13 April, en lördag, serverades i tredje klass följande:
Frukost
Hafregrynsgröt och mjölk, stufvade grönsaker, stekt kött med lök, färskt bröd och smör, marmelad, svenskt knäckebröd, thé och kaffe.
Middag
Buljong, oxstek med brun sås, bönor, kokt potatis, svenskt knäckebröd, färskt bröd, rispudding med sviskon.
Kväll
"Paj på hare, kokta potatis, färskt hvetebröd, smör, rabarbersylt, ingefärssylt, svenskt knäckebröd, thé."
På kvällarna var det fest i tredje klass. Enligt en passagerare var det ett förskräckligt lif. Sedan vi lämnade England ha de inte gjort annat än druckit och dansat och spelat kort". I James Camerons film skildras också tydligt hur festandet pågick i nära gränslösa former. Stilla undrar jag om inte John Charles slog klackarna i taket och drog en spader.
Jag hoppas innerligt att han hade kul i sitt liv ombord på Titanic.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
2013 händer det.
Med stor glädje läser jag pressmeddelandet från min födelsestad. Kommunens egen turistbyrå berättar att från maj till september år 2013 kommer den spanska utställningen om Titanic att uppföras i den gamla värmekyrkan mitt i industrilandskapet.
"- Efter en mycket lyckad utställning med Dinosaurium 2011 så vill vi på nytt skapa en reseanledning till Norrköping. Denna gång kan vi presentera en av världens mest unika utställningar om Titanic, säger Stefan Papangelis VD på Upplev Norrköping AB. Det är verkligen kul att Norrköping får den här möjligheten och vi hoppas att det blir en stor succé, fortsätter han.
Utställningen som ägs av det spanska bolaget Musealia har ca 150 st originalföremål från fartyget och bygger på tre delar - originalföremål, historien och replikationer av delar från Titanic. Tillsammans ger det en unik upplevelse för besökarna. Utställningen har haft 1,5 miljoner besökare runt om i Europa och visas just nu i Barcelona.
CG Wetterholm, etnolog, författare och forskare, är en av världens ledande Titanicforskare. Han är ägare till en stor samling föremål som har en koppling till Titanic och har skrivet flera böcker om fartyget.
- Det är väldigt roligt att utställningen kommer till Norrköping. Vi lovar alla en mäktig upplevelse oavsett om man har en koppling till Titanic eller inte. Det är en utställning som berör alla, säger CG Wetterholm."
Det var just denna utställning som sommaren 2009 väckte till minne den gamla skrönan i min släkt att "mormors kusin var styrman på Titanic". Hur det var med den saken och med John Charles Asplund, som han hette, vet alla som följt efterforskningen och läst boken Titanicmannen - En efterforskande historia
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Realtid-100.
Nätet svämmas över av Titanic. Det twittras, bloggas, göra sidor om skeppet, om människorna, om minnena, om böckerna, om allt. Den världsliga ansamlingen är gigantisk på väg mot det ohyggliga crescendo som väntar natten mellan lördag och söndag.
Vi vet att John Charles var ombord med sin kamrat Einar.
På denna sida www.the-titanic.com/Titanic-Centenary.aspx kan man i realtid minus 100 år följa skeppets framfart över Atlanten.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Rubriker 1912 blir Twitter 2012.
För 100 år sedan hade John Charles anlänt med tåg till Southampton och tagit in på Emigranthotellet där han och hans kompisar medan de väntade på avgång hade en trevlig tid med dans om kvällarna. Imorgon, den 10 April, kastade Titanic loss från kajen i Southampton. Då var det 4 dagar kvar tills isberget hamnade i dess färdväg.
På Twitter kan man följa steg för steg vad som rapporterades rörande Titanic för 100 år sedan. Genom att följa @TitanicRealTime dyker det fortlöpande upp nya rubriker. Av de senaste fem dagarnas tweets väljer jag att översätta och återge några nedan.
Den 4 April:
Fortfarande en massa att åtgärda med interiören på fartyget. Hytterna på B-däck, ā la carte restaurangen och Café Parisien behöver alla förbättras.
Den 5 April:
Nu påbörjar vi den stora ilastningen av all proviant. 40 ton potatis, 33750 kilo kött, oändligt med bestick och mycket mera.
Den 5 April:
Vi är trygga och säkra med att ha de mest omfattande vattentäta skotten som någonsin byggts.
Den 5 April:
Titanic har en cellindelad dubbelbotten och är indelad i 16 vattentäta skott. Ingenting kan bryta igenom det.
Den 5 April:
Alla dessa vattentäta skott är märkta A till H och J till O. Varför saknas I?
Den 6 April:
Kranar lastar henne, alla 11524 transportgodsen väger cirka 559 ton, med ett samlat värde av 84000 Pund.
Den 7 April:
Tjugo par berättas ha valt atlantkryssningen för att fira sitt bröllop ombord på drömmarnas skepp.
Den 9 April:
Bland allt gods finns golfbollar, Renault-bilar och den enda existerande kopian av regissören Max Reinhardt's film "the Mirical".
Den 9 April:
En häpnadsväckande mängd av 5892 ton kol har lastats ombord - det kommer att behövas för dessa kraffulla motorer.
[ Lägg till kommentar ] | permalink | related link
Tillbaks Nästa
Kategorier
