Hospitalliv.

Livet på hospital var ett förvarande liv. Några riktigt verksamma behandlingsmetoder fanns inte. 1923 hade vare sig elchocker eller lobotomi brukats ännu. Nedbäddad i säng eller nedlagd i långbad långa stunder, många timmar, gällde för att skapa lugn. I våldsamma fall gavs preparat som ofta fick patienterna att sova flera dygn. Det var i den miljön min mormors kusin, Titanicmannen, hamnat på sitt 34:e levnadsår.

Som vi ska se ville han inte vara där, han ville ut, bort, fly. Min bild av honom som överlevare stärks ju mer jag läser. Att han överlevde 20 år i Hospitalmiljö var i sig en bedrift.

Hans första år på hospitalet blev inte lugnt. Hans livsvilja och drivkraft kämpade mot förvaringen. Nedan citerar jag åter några noteringar ur hans sjukjournal.

Juni 1923
"Oro av planlös oordnad typ. Negativistisk och omöjlig att komma i någon som hälst kontakt med. Hotfull och våldsam tillfälligtvis. Idag slog han sönder en fönsterruta å salen och lyckades blixtsnabbt krypa igenom och springa sin väg. Återfanns i skogsbrynet vid staden cirka 3 timmar senare. Orolig och impulsiv. Ständigt uppe i farten. Långbad försöksvis."

Juli 1923
"Å enkelrum, där han petar sönder väggarna i ständigt traktan att bereda sig tillfälle att avvika. Till länspav."

Länspaviljongen var den byggnad där de mest bråkiga förvarades, där inlåsningen var total, närmast ett fängelse.

December 1923
"Då pat. idag gingo ut på gården passade A. På att rycka til sig en kvast med til hjälp av denna praktiserade han sig med otrolig snabbhet upp till et fönstergaller å gården, ut på taket och via stuprännan til marken. Han upphanns c:a 300 m från pav. Sängläge."

Under 1924 ligger han mest till sängs och i slutet av året noteras "Ligger fortfarande till sängs. Skriker och sjunger ofta."

1925 är han omsöm uppe ömsom sängliggande. Han spelar kort och är ibland skämtsam, ibland våldsam och slår ner andra patienter. Han växlar mellan orolig och lugn, men berättar aldrig något.

December 1928
"Skriker, svär och domderar med mäktig stämma, ej utan humoristiskt inslag. Tyst och lugn, då han får röka en cigarett eller får "en drink" = 5-10 streck Paraldehyd."

Paraldehyd fungerade ungefär som sömnmedel.

Så i februari 1929 var det dags för överlevaren att planerat åter en gång ta till flykten.

Februari 1929
"Genom att slå ut fönster ljudlöst hade pat. I natt lyckats taga sig ut från avdelningen. Hade rivit lakanen och knutit ihop samt firat sig ut på så sätt. Sytt sig en kostym av filtar, sytt ihop med lakanen. Gick in i maskin och frågade efter en Sundsvallsskuta, igenkändes på kläderna. Till avd. 32 A."

Huruvida det påverkade Titanicsmannens sökande i denna stund eller ej får vi aldrig veta. År 1895 mönstrade hans far, Johan August Alfred Asplund, på fartyget Andrea i Hudiksvall, dvs. då Titanicmannen var 6 år gammal. Hudiksvall är endast 8 mil från Sundsvall och Andrea kan ha kommit från Sundsvall.

Nu har Titanicmannen 14 år kvar i livet.