Frihetens drivkraft.

Att vår man, Titanicmannen, som överlevt såväl Titanics förlisning som Första världskriget hade en drivkraft till frihet framgår tydligt när vi nu närmare studerar hans liv på Västerviks Hospital.

Han intogs den 17:e juni 1923 på Västerviks hospital, avdelning 4, som var intagningsavdelningen. Det var inkörsporten till det samhälle som hospitalet utgjorde. Förutom tvätt och nya kläder gjordes en första kontroll av patientens status.


Avdelning 4

John Charles trivdes inte alls på hospitalet. Redan en vecka efter intagning genomför han första rymningen och återfinns tre timmar efteråt i ett skogsbryn i Västervik. Rymningen skulle kunna stämma överens med den berättelse L.U. delger i Del 17 av historien, där John Charles dyker upp vid en gård och får mat.

Efter återfinnandet återförs han till intagningsavdelning 4, men någon dryg vecka senare, den 5:e juli, flyttas han till Länspaviljongen, då han anses för rymningsbenägen. Länspaviljongen är den rymningssäkraste avdelningen av alla.

Det ska dock bara dröja ett halvår, till 9:e december, så gör han det igen. Han rymmer från den rymningssäkraste, från Länspaviljongen, med hjälp av en kvast genom ett fönstergaller och via stuprännan ner till marken. Han hinner dock bara springa 300 meter innan han fångas in ocvh förs tillbaka till Länspaviljongen. Där blir det sängläge, vilket innebar att han bäddades ner i en träsäng med buldantäcke. Buldan var ett tungt och mycket slitstarkt material.


Säng med buldantäcke på Länspaviljongen.

Titanicmannen var unik i flera avseenden. Under de cirka 75 år som sjukhuset var i drift har endast 4-5 patienter lyckats rymma från Länspaviljongen. Vår man var en av dem.


Antalet rymmare från Länspaviljongen.

I nästa del ska vi se närmare på Titanicmannens tredje och sista rymning.