Kreativitet och förvirring.

År 1923 blev det år när Titanicmannen anlände till Västerviks hospital och lyckades rymma två gånger. Vi kan anta att hans rymningsbenägenhet föranledde den strängare bevakningen av honom. Den 21:e april 1925 kan vi läsa att han förflyttas till Övervakningsavdelningen av utrymmesskäl.

Drygt två år senare, 28:e augusti 1927 flyttas han till avdelning 32A, som även kallades för Stormen. Ett talande namn på en psykiatrisk avdelning, på den tiden. På avdelning 32A var sängarna av metall, till skillnad från Länspaviljongen där de var av trä. Här var också sovtäcket av filt istället för det buldantäcke som Länspaviljongen nyttjade.


Säng avdelning 32A

Av okänd anledning flyttas han tillbaka till Länspaviljongen den 15:e september 1927. Vanligtvis var orsaken att patienten var alldeles för orolig, bråkig och rymningsbenägen. Det skulle visa sig ett halvår senare att han inte kunde vara kvar på Länspaviljongen då han uppges "genera de övriga patienterna". Han flyttas åter till avdelning 32A den 11:e maj 1928

I februari 1929 sker något som får vår man att för tredje gången ge sig på en rymning. Den 11:e februari kan vi läsa i journalen: "Genom att slå ut fönster ljudlöst hade pat. I natt lyckats taga sig ut från avdelningen. Hade rivit lakanen och knutit ihop samt firat sig ut på så sätt. Sytt sig en kostym av filtar, sytt ihop med lakanen. Gick in i maskin och frågade efter en Sundsvallsskuta, igenkändes på kläderna. Till avd. 32 A."

Han lyckades alltså att ta det täcke vi ser på bilden ovan och sy sig en kostym. Det var februari och vinter och troligen kallt varför hans materialval var passande. En bedrift i sig. Sen genomför han den klassiska rymningsvarianten, som vi alla sett på film – kopknutna lakan. Vilken väg han sen tar för att nå maskin, som ligger nere vid vattnet är okänt.


Rymning från avdelning 32A till maskin.

Kreativiteten fanns bevisligen på plats för att iscensätta en rymnings om denna. Samtidigt verkar förvirring råda. Att gå till maskin i denna skrud och fråga efter en Sundsvallskuta kunde inte få annat slut än ett återförande till sängen på avdelning 32A.

Det blev hans sista rymning. 14 år senare dör han, som tidigare beskrivits, av tarmvred 54 år gammal, på samma avdelning 32A.

Vi får en allt klarare bild av hans liv från 1923 till 1943. Vi har en bild av tiden från hans födelse 1889 och fram till det dramatiska året 1912, när Titanic förliser. Det blir nu tiden mellan 1912 och 1923 som hamnar i fokus för sökandet, letandet, forskandet i denna skröna som klarläggs till dramatisk verklighet.