Del 114 – Einars brev till David 3 november 1918

I Frankrike.

Nio dagar efter senaste brevet till sin bror David skriver Einar ännu ett brev till brodern.

”Knights of Columbus
War Activities
Frankrike
Den 3 nov. 1918

Kära broder,
Har mottagit ditt brev som du skrev den 24 sept. och var riktigt glad att få höra från dig. Fick alltså på samma gång mottaga ett brev från Karin, vilket hon skrev när hon var i Verlebo (20) och det var dateradt den 16 aug. Det var riktigt roligt att höra att ni alla har hälsan och ävenså att ni klarar eder ganska bra. Jag är som vanligt vid god hälsa och gott humör och klarar mig utmärkt. Som du troligtvis vet vid denna tid så har jag haft några erfarenheter om vad det vill säga att vara med på allvar uti ett krig och det är över det hela tagit ej vidare behagligt. Tror att det var antingen dig eller Emanuel jag skrev till och talade om huru vi levde här, så att jag har ej många nyheter att förtällja.

 

Jag skrev ett brev till Karin för ej mera än två dagar sedan och jag uttömde till henne de mesta utav de nyheter som jag hade. (Får) se vad jag kan göra.  Som du vet så äro de flesta utav de länder vilka voro på tyskarnas sida nu nästan alldeles utom vad man kan säga krigsskådeplatsen och det är (inte?) så mycket här att kämpa mot, men troligtvis så kommer det nog att utkämpas som heta strider här innan vi kan säga att vi har jagat tyskarna ur Frankrike. Några större slag har ej tagit plats här nyligen och man vet ej när det kommer att bliva något riktigt slag här, ehuruvida det äro större eller mindre slag här varje dag och vi äro alltid reddo att gå ut med våra motorvagnar för att gå ut och leverera ammunition till batterierna, vilka äro in full fart med att skjuta över till tyskarna, så att dom ej kan förstärka sina löpgravar.

 

Väl bästa David jag kanhända kunde tala om för dig vad slags arbete jag har här. Det är ej vad man kan säga något strängt. Som du vet så har tyskarna begagnat sig utav dessa giftiga gaser (21) för att döda deras motståndare och för att föregå dem, så att de ej haver mycken framgång, så haver de allierade nationerna uppfunnit en slags mask, vilken är för att skydda ansiktet och döda de giftiga gaserna innan dom kommer till lungorna. Uti varje kompani så har vi vad vi kallar gasunderofficerare och jag var utsedd för en. Så allt jag har att göra är att se så dessa gasmaskarna äro i gott skick och jag har att inspektera dessa en gång varje vecka d.v.s. varje mans. Alltså måste jag repparera de som ej äro dugliga, ehuruvida vid de flesta tillfällen vi ersätter dem vid nya.

 

Vid tillfällen när dessa giftiga gaserna skjutas över så är det upp till mig att se så att varje man är på sin vakt och alltså till att döma vad slags gaser det är som dom sänder över. Också är det många andra saker vilka är svårt att beskriva, men som du ser så är det så mycket på mina axlar emot vad det är på många andras. I alla fall det är just som du säger ej något liknande till vad som försigick på Hultsfred (22) när man gick omkring och lekte krig. Detta kommer nog att övergivas i framtiden.

 

Jag ser att priserna äro någonting ovanligt höga uti Sverige och jag kan ej förstå huru ni klarar Eder så bra som ni gör men jag antager att det är ganska hårdt för många. Vi fyra utav oss sitter nu uti vårt slott, vilket vi kallar det, jag vid bordet och skriver och de andra tre försöker att (få) mig in uti deras samtal vilket innehål är: när vill tyskarna capitulera eller kommer vi att äta julgröten i fredstid, detta är mera än jag kan svara på så att (jag) fortfar att skriva.

 

Fick alltså i dag mottaga ett brev från Albert (23), en utav våra kusiner, vilken tjänstgör vid artilleriet och som han skriver, håller för närvarande på med att jaga tyskarna ur Frankrike. Han klarar sig utmärkt och sänder sina hälsningar. Nu resonerar de andra tre kamraterna här att denna krigsdansen ej komer att räcka längre än en månad och om de äro rätt skulle vi (ej) jubla.

 

Väl bästa David det ser vid många tillfällen ut som om det vore slut vilken minut som helst, men vid många andra så ser det ut som om det kunde räcka för flera månader i vilka fall som helst så äro vi rediga att vara här för så lång tid som det tager för att återställa fred, ej en fred som vill räcka för en månad eller ett år utan en fred som vill räcka för generationer.

 

Det är många ord och stavelser som jag har glömt i svenskan och orsaken därför är troligtvis den att jag har börjat på med att skriva amerikanska ganska bra och eftersom jag ej har mera svenskt att skriva än vad jag skriver till Er så glömmer (jag) bort en ganska stor del utav svenska så att du får ursäkta mig om jag gör sidosteg för att förklara vad jag menar.

 

Jag skrev till Karin att hon skulle bedja de andra pojkarna att skriva en gång ibland och bedjer nu dig att göra detsamma, också när du får några gamla tidningar (d.v.s. ej för gamla) så kan du ju rulla ihop dem och sända över ett par en gång ibland, skulle vara roligt att se huru den svenska pressen utrycker sig angående detta krig.

 

Hoppas att ni pojkar tager mycket god vara på mamma och syster och önskar att ni alla få hava hälsan också får jag önska eder en trevlig jul och ett framgångsrikt nytt år och må Gud vara med eder.
Förbliver som alltid din tillgivne broder
Einar

Corp. Einar Carlson
Co. A 314 Am. Train
American E.F.

Jag skickar dit ett poem vilket jag tog ur en svenskamerikansk tidning.”

Om åtta dagar ska stilleståndsdagen inträda. Einar och hans kamrater har en aning om att snart är kriget slut, men de vet inget.

Noter:
20) Systern Karin hade varit på besök i Värlebo utanför Oskarshamn.
21) Främst klorgas som orsakade dödliga lungskador. Även senapsgas.
22) Hultsfred var den plats i Oskarshamnsregionen där militären tränade.
23) Albert Ahlström, son till Einars faster Mathilda i Brooklyn.