efterforskningen om den från Titanic överlevande John Charles Asplund

Efterforskningens delar

Titanicmannen, del 17, L.U. funnen

Glädjekontakt.

Jag har fått kontakt med min mormors mors brors barnbarn. Henner morbror är Titanicmannen, min mormors kusin. Ett faktum som jag betvivlar varit verkligt utan Internets medverkan.

Hon berättar bl.a. följande i ett mail till mig

Min bror berättade en sak,som jag hade glömt,men som jag nu minns att mamma berättade. Det måste ha hänt under Johns första tid på sjukhuset.

Morfar hade ett litet lantbruk och mamma, som väl bara var tonåring jobbade ensam i lagårn en morron, när hon fick se en främmande karl i dörren. Hon tänkte då:”Det måste va John,han är ju så lik faster Augusta”. Hon blev väldigt rädd och rusade ut genom en bakdörr och in till mormor. Men mormor och morfar tog hand om honom och gav honom mat. Men han ville inte stanna hos dom, eftersom de bodde vid allmän väg. Han ville i stället ta sig till sin moster Tili (Ottilia), som bodde lite mer avsides. Om det var morfar eller någon annan som kontaktade sjukhuset vet vi inte. Han kom ju tillbaka dit så småningom.

Vad som hände John i Amerika efter 1912 och om han deltog i första världskriget vet vi inte. Någon släkting i Amerika har tydligen haft besök av honom och då var han ”på luffen”.

Det som började med ett besök på Titanicutställningen på Djurgården i somras, som gav inspiration till att gräva i den gamla skrönan om ”mormors kusin – styrmannen på Titanic”, har nu kommit till det stadie där jag omöjligen kan sluta.

läs mer

Titanicmannen, del 15, fantastiska pusselbitar

När jag minst anar det, dyker pusselbitar upp, som förklarar.

I en kommentar här på bloggen berättar L.U. sin kunskap om sin morfars systers son, Titanicmannen. L.U. skriver så här:

Mycket intressant att följa Dina efterforskningar om Titanicmannen John Asplund. Jag har i min ägo två brev från honom till hans mor Augusta,som var syster till min morfar Otto,där han berättar om sin räddning. Det första skrev han strax efter han kommit i land,det andra daterat 24/5 från Minneapolis. Så här berättar han om sin räddning.

Hans vän Einar Karlsson och han skulle försöka komma med den andra livbåten,som firades ner. John hade redan hoppat i den, men när Einar kom efter hindrades han av en styrman,som gav honom en örfil. Då hoppade John tillbaka, när inte Einar fick följa med. De kom så småningom med den näst sista livbåten och satt sedan i den i sex timmar innan de blev upptagna på Carpathia. De frös förskräckligt.Men John skriver att han hade inte behövt frysa så mycket om han inte hade lånat ut sin rock till en eldare,som tydligen var mycket tunnklädd.

Enligt de här breven verkar han vara vid gott mod och fullständigt mentalt frisk.

Att John skulle ha varit styrman på Titanic är fel. Jag tror att en förväxling har skett med hans bror Oskar, som hade avlagt styrmans-och kaptensexamen. Hans sista befattning var befälhavare på Valparaiso. Den 18 december 1940 avgick Valparaiso från Nordamerika och försvann sedan. Enligt senare uppgifter blev fartyget torpederat i Nordatlanten nyårsafton samma år. Jag har också ett sista brev från Oskar till min morfar daterat 2/12 1940, där han bland annat nämner sin kusin Elin som jag antar är Din mormor.

Min glädje över ovanstående berättelse vet inga gränser. Förklaring till den omtalade örfilen, förklaring till anekdoten om styrmanskapet, förklaring till Oskars försvinnande. Pusselbitar som läggs till varandra och bildar en helhet.

Att jag söker kontakt med L.U. för att fortsätta lägga pusslet är den sortens självklarhet som alla inser.

läs mer

Titanicmannen, del 14

De sista 14 åren i livet.

Samtidigt som börskrascher och världsdepression slår till 1929 inleder Titanicmannen sina sista 14 år kvar i livet. Han växlar mellan att vara sängliggande och vara uppe och gå, mellan att vara lugn och att skrika och slå sin omgivning, mellan lugn och oro. Ingen vet då varför. Ingen verkar veta om hans erfarenheter från isberg och världskrig.

I juli 1932 har han besök av sin broder Oscar med noteringen ”Satt tyst men svarade då och då på tilltal.”. Vad sa han? Vad berättade han?

I november 1935 skrivs ”Idag agiterad och hotfull, hoppade upp i fönstret och slog sönder två fönsterrutor. Erhöll skärsår.”

Juni 1939 har han åter besök av Oscar. Ingenting framkommer som noteras i journalen annat än ”Besök av en broder, ingen reda med honom, svarade ej på tilltal.”

Den 4:e september 1939 noteras ”Besök av en släkting. Kände ej igen honom.”. Huruvida det var släktingen som inte kände igen Titanicmannen eller tvärtom får vi aldrig veta. Tidpunkten stämmer dock med de minnen min mor har av att hennes mor, min mormor, gjorde besök hos Johan Charles Asplund på sjukhuset i Västervik.

I mars 1943 konstateras ”Har på sista tiden blivit alltmera slö. Osnyggar av första och andra graden.” En gradering för hur patienten sköter sin kropp verkar ha funnits. Situationen försämras och Titanicmannen har ont i magen, med diarréer och illamåenden. I maj 1943 berättar journalen ”Tillståndet försämrat under den senaste tiden. Osnyggar mycket ofta och låter allt gå i sängen.”. Slutligen, i augusti 1943, stiger febern till över 40 grader med kräkninar och diaréer. Den medicinska ordinationen blir ”4-5 koltabletter dagligen.”

Den 14:e augusti 1943 skrivs det svart på vitt ”Till mors idag på efermiddagen kl 14,10. Dödsorsak: Enteritis acuta.”.

Obduktionsjournalen förd av obducent Bobeck förtäljer om ”tre brunbönstora stenar” i gallblåsan, ”mjälten företer bilden av en typisk infektionsmjälte” samt ”tunntarmarna, duodenom och jejenum rodnade och injicerade”

Akut tunntarmskatarr blev Titanicmannens slutliga död och med den tog han med sig sitt livs historia, som de närmast sörjande synbart visste mindre om än vi idag vet.

Hans sista 20 år finns dokumenterade på papper i journaler och förteckningar, ur vilka de senare delarna i historien tagits. Det är tiden före 1923 som vi ännu saknar detaljerade kunskaper om. Det lär finnas någon vårdare kvar i livet, som jobbade på 1940-talet, som möjligen skulle kunna minnas vår man, Titanicmannen, och som skulle kunna återberätta något som Johan Charles talat om under sina år på Västerviks hospital.

Alldeles oavsett vilken ytterligare information som går att forska fram är Titanicmannens hittills kända öden och äventyr ett uppenbart synopsis för en bok, en dramatisering, ett teaterstycke, en film.

Fortsättning följer.

läs mer

Boken

Föredrag

I föredraget Titanicmannen – från skröna till verklighet berättar Jerker ackompanjerad av bilder under cirka en timma om John Charles minst sagt märkliga levnadsöde.
Translate »