"Titanicmannen – Från skröna till verklighet."
På samma dag som Nationaldagen invigdes minutställningen Titanicmannen – Från skröna till verklighet, på Psykmuseet i Västervik.
Det som en julidag 2009 började som en nyfiken undran i mitt sinne om hur det var med den gamla skrönan om mormors kusin som skulle ha varit styrman på Titanic har nu resulterat i ett verk, en utställning, en historia. Inte kunde jag tro det den sommarkväll när vi satt i soffan hemma och febrilt sökte efter vem han kunde vara, den där mormors kusin, som vi inte ens visste namnet på.
Vi kom att kalla honom Titanicmannen och så får han kallas även fortsättningsvis, även om det finns många andra män från Titanic med parallella öden.
Affisch vid entrén till museet.
Psykmuseet har mycket tillmötesgående bidragit med affischer, kontakter och idéer och en ytterligt gott samarbete.
Ingången till rummet med utställningen, före invigningen.
Invigningsdagen till ära höll ordföranden för Psykmuseets stödförening ett inledande tal och jag fick äran att klippa det blågula bandet samt hålla en kort presentation av själva utställningen.
Utställningen förklaras invigd.
Det är alldeles uppenbart att Titanic fortsätter att engagera människor, nära 100 år efter sin förlisning. Alla känner till händelsen mer eller mindre och dagligen använder vi uttryck och ord som egentligen fötts ur denna tragiska händelse. Förra veckan kunde jag höra en känd politiker säga "Det är som att vända en Atlantångare." Ett känt talesätt som har sitt ursprung i Titanic.
Att jag råkar ha en mormors kusin som överlevde katastrofen och lyckades överleva ända till 1943 i ett dramatiskt liv är en omständighet jag är glad för.
Det är Titanicmannen, John Charles Asplund, och berättelsen från skröna till verklighet denna utställning handlar om.
Jag ser redan nu en fortsättning.
