efterforskningen om den från Titanic överlevande John Charles Asplund
Efterforskningens delar
Titanicmannen del 30, Reskamraten Einar
Oturen.
Att Titanicmannen, John Charles Asplund, reste tillsammans med sin kamrat Einar Karlsson är redan känt. Men vad hände med Einar efter Titanics förlisning?
Det visar sig turligt nog att Einar innehade ett ovanligt andrannamn – Gervasius. Därmed underlättas sökningen betydligt och följande information framträder, översatt från engelska.
Einar Gervasius Carlson, tidigare, Karlsson, föddes i Oskarshamn, Sverige den 19:e juni 1890. Han var 21 år gammal när han och hans vän, John Charles Asplund, gick ombord på Titanic för att fara till USA. De var ursprungligen bokade på skeppet Adriatic, men på grund av en kolstrejk blev de överflyttade till den otursdrabbade Titanic.
Enligt Einars dotterdotter ”Ville han aldrig tala om natten då Titanic sjönk, men vad vi vet fick han ingen möjlighet att ta med sina personliga tillhörigheter och hade svårigheter att ta sig i livbåten, såsom varande tredje klassens passagerare”.
Vad han talat om för sina nära är att han och hans vän var tvungna att gömma sig i skuggorna och slutligen bestämde de sig för att klättra nedför repen till en livbåt som var på väg att sänkas ned. Einar fick brännskador på händer, armar och ben.
”Han såg på medan skeppet sjönk och beskrev det som mycket liknande ett fyrverkeri. Därefter dödstyst när den sista delen av Titanic försvann”, enligt dotterdottern.
Einar led av mardrömmar varje April månad.
Han bosatte sig i Nebraska 1916 efter att ha rest runt i USA och levt i Kalifornien, colorado, New York och Minnesota. Han blev amerikansk medborgare 1917 och tjänstgjorde i armén och stred i första världskriget. Efteråt återvände han till Nebraska och blev bonde för att senare jobba för ett telefonibolag.
Einar avled vid 67 års ålder den 12:e april 1958. Hans dotter donerade de få kvarvarande tingen han lyckats behålla från skeppet, inkluderande hans entrébiljett till matsalen på Titanic, till Titanical Historical Society.
En ny intressant uppgift är att egentligen skulle de bägge inte ha färdats med Titanic utan med Adriatic. Ett inslag av otur.
Då Einar reste runt skulle det kunna tänkas att även John Charles gjorde likadant. En tidigare uppgift gör gällande att John Charles ”gick på luffen”, vilket skulle stämma med Einars liv. De kanske luffade tillsammans. De bägge kom även att delta i första världskriget.
Nästan på dagen 46 år efter Titanics förlisning dör Einar.
Titanicmannen del 29, Vårdaren minns
Ögonvittne.
Det finns en man med en ålder på över 90 år som var vårdare på Västerviks hospital på den avdelning där Titanicmannen förvarades. 90-åringen minns Titanicmannen, John Charles Asplund, som räddades från Titanic med en hårsmån, som överlevde striderna i första världskriget, som smugglade sig med båt tillbaka till Europa, som rymde tre gånger från hospitalet i Västervik. Min mormors kusin.
Han minns en liten spenslig man, väldigt vig, som låg mycket till sängs på stor sal, en hel del tid i bälte och pratade väldigt lite. Den 90-årige mannen, som sett och hört John Charles, vill jag tala mera med.
Historien om Titanicmannen har nu vuxit till den nivå att en miniutställning. med rubriken Titanicmannen – Från skröna till verklighet är planerad att uppföras på Psykmuséet i Västervik från juni i år.
Som en service till alla som följer utvecklingen av historien finns nu en egen adress som leder direkt till kategorin Titanicmannen här på bloggen – www.makeit.se/titanicmannen.
Jag har åtta nya spaningsuppslag för att få fram mera fakta runt Titanicmannen, John Charles Asplund, och hans liv och öde.
Det som började med en idé efter ett besök på Titanicutställningen på Djurgården sommaren 2009, är nu på väg att bli en första utställning.
Historien fortsätter.
Titanicmannen del 28, Tredje rymningen
Kreativitet och förvirring.
År 1923 blev det år när Titanicmannen anlände till Västerviks hospital och lyckades rymma två gånger. Vi kan anta att hans rymningsbenägenhet föranledde den strängare bevakningen av honom. Den 21:e april 1925 kan vi läsa att han förflyttas till Övervakningsavdelningen av utrymmesskäl.
Drygt två år senare, 28:e augusti 1927 flyttas han till avdelning 32A, som även kallades för Stormen. Ett talande namn på en psykiatrisk avdelning, på den tiden. På avdelning 32A var sängarna av metall, till skillnad från Länspaviljongen där de var av trä. Här var också sovtäcket av filt istället för det buldantäcke som Länspaviljongen nyttjade.
Säng avdelning 32A
Av okänd anledning flyttas han tillbaka till Länspaviljongen den 15:e september 1927. Vanligtvis var orsaken att patienten var alldeles för orolig, bråkig och rymningsbenägen. Det skulle visa sig ett halvår senare att han inte kunde vara kvar på Länspaviljongen då han uppges ”genera de övriga patienterna”. Han flyttas åter till avdelning 32A den 11:e maj 1928
I februari 1929 sker något som får vår man att för tredje gången ge sig på en rymning. Den 11:e februari kan vi läsa i journalen: ”Genom att slå ut fönster ljudlöst hade pat. I natt lyckats taga sig ut från avdelningen. Hade rivit lakanen och knutit ihop samt firat sig ut på så sätt. Sytt sig en kostym av filtar, sytt ihop med lakanen. Gick in i maskin och frågade efter en Sundsvallsskuta, igenkändes på kläderna. Till avd. 32 A.”
Han lyckades alltså att ta det täcke vi ser på bilden ovan och sy sig en kostym. Det var februari och vinter och troligen kallt varför hans materialval var passande. En bedrift i sig. Sen genomför han den klassiska rymningsvarianten, som vi alla sett på film – kopknutna lakan. Vilken väg han sen tar för att nå maskin, som ligger nere vid vattnet är okänt.
Rymning från avdelning 32A till maskin.
Kreativiteten fanns bevisligen på plats för att iscensätta en rymnings om denna. Samtidigt verkar förvirring råda. Att gå till maskin i denna skrud och fråga efter en Sundsvallskuta kunde inte få annat slut än ett återförande till sängen på avdelning 32A.
Det blev hans sista rymning. 14 år senare dör han, som tidigare beskrivits, av tarmvred 54 år gammal, på samma avdelning 32A.
Vi får en allt klarare bild av hans liv från 1923 till 1943. Vi har en bild av tiden från hans födelse 1889 och fram till det dramatiska året 1912, när Titanic förliser. Det blir nu tiden mellan 1912 och 1923 som hamnar i fokus för sökandet, letandet, forskandet i denna skröna som klarläggs till dramatisk verklighet.
Titanicmannen, del 27 – Efterlysningen
Sanktabladet.
Nästa steg i historien om historien om Titanicmannen, min mormors kusin, är en efterlysning i Sanktabladet. Psykatriska Muséets stödförenings medlemsblad heter så. Namnet kommer från sjukhusets namn – Sankta Gertruds sjukhus, som det kom att heta efter sitt första namnet, Västerviks hospital.
För den forskande är det ytterligt glädjande att få så stor plats i det lilla bladet för att efterlysa någon som vet något om Titanicmannen, någon som kanske rent av kan ha träffat honom, som kan ha vårdat honom. Tänk om det finns någon där ute som har ytterligare en liten pusselbit.
Sökandet har nu pågått i snart 9 månaders tid. En resa från en ursprunglig skröna som bitvis bekräftats, bitvis dementerats och bitvis givit nya spår.
Ju mer man gräver ju längre ned i hålet kommer man och ju mer oanade delar kommer i dagsljuset, fram till besök i en museal verklighet.
Förutom denna efterlysning finns ytterligare två spår, två hål att gräva i. Stegvis, etappvis, bit för bit vidare i grävandet.
Boken
Titanicmannen - En oändlig efterforskande historia
Var han verkligen med på Titanic? Styrde han fartyget? Blev han galen, som det sägs? Varför? Frågorna är många när en gammal släktskröna ska klarläggas.
215 sidor
Fraktfritt inom Sverige
Föredrag
