Ringar på vattnet.
När jag läser boken Sagoskeppet, av Claes-Göran Wetterholm, utökas bilden av det Titanicmannen, John Charles Asplund, upplevde de där hemska timmarna på havet natten mellan den 14:e och 15:e april 1912. Små informationsbitar läggs samman och framkallar bilder.
Jag har fått kontakt med författaren och ska snart också köpa hans tidigare bok, Titanic, där John Charles är omnämnd. Därutöver lär John Charles finnas omnämnd i en Sjöhistorisk årsbok.
Regionarkivet i Göteborg har enligt egen uppgift eventuellt en journal som troligtvis inte förtäljer så mycket över hans korta tid på fattvårds- och försörjningsinrättningen Gibraltar i Göteborg. Istället har jag kontaktat generalkonsulatet i Antwerpen, som tog hand om John Charles när ankom i januari 1923 svårt förvirrad. Eventuellt finns där några dokument som kan ge ytterligare pusselbitar i sökandet efter hans livsöde.
Hans reskamrat Einars dotter-dotter-dotter, Melissa Bendig, har lovat återkomma med information om vad Einar kan ha berättat om deras gemensamma räddning den hemska natten.
En teori till förklaring av den del i skrönan som talar om att "han skulle ha stridit på Finlands sida i kriget" har framkallats. Det fanns under första världskriget ett fartyg vid namn Finland, som transporterade soldater mellan Amerika och Europa. Det skulle kunna vara så att John Charles, med sin profession som sjöman, faktiskt tjänstgjorde på fartyget Finland och att det med tiden och en skrönas logik förvanskats.
Förutom att mini-utställningen på Psykmuséet i Västervik ska uppföras finns nu också två förfrågningar på att få artiklar skrivna om min mormors kusin, Titanicmannen, John Charles Asplund.
Jag har också registrerar domännamnet titanicmannen.se
Efterforskning ger ringar på vattnet.