Vandring i Titanicmannens fotspår.
Titanicmannens moder, Augusta Asplund, begravdes den 10:e juni 1939 klockan halv fem på eftermidagen i kvarter 11 plats 449 på Västra Kyrkogården i Oskarshamn. Titanicmannen själv, John Charles, begravs i samma grav bredvid sin moder på plats 450 år 1943. Vilket datum jordfästningen sker finns ej nedtecknat. Ej heller kan jag återfinna hans namn på gravstenen för plats 449 och 450 när jag besöker en majdag år 2011.
Det är något märkligt med att stå och betrakta graven där Titanicmannen defintivt slutade sin färd genom livet. Så nära har han aldrig varit tidigare och ändå så långt borta. Undran går till varför han inte fick någon omnämningen på stenen, varför inget datum finns noterat om när han gravsattes. Kanske var det på den tiden obekvämt för anhöriga att ha relation till någon som suttit på "dårhuset", kanske ingen ville kännas vid honom.
På gräsmattan framför graven tittar några blommor upp. De flesta växer i en grupp, men en blomma växer alldeles för sig själv, lite avsides. Under loppet av en sekund växer den overkliga bilden av att det är ett tecken från John Charles. En glad blomma från en man som upplevt och överlevt livets hemskheter.
I Oskarshamn finns världens längsta soffa anlagd år 1867.
Kanske har moder Augusta suttit på denna soffa den 4:e april 1907 när John Charles begav sig iväg som kock på ångaren Nora. Kanske satt hon där igen och väntade den 7:e juli 1907 när han återkom. Kanske har hon suttit där många gånger för att se sina söner fara iväg och komma åter.
Det är i John Charles och hans familjs fotspår denna vandring ter sig år 2011. Kanske får jag anledning att komma åter.