efterforskningen om den från Titanic överlevande John Charles Asplund
Efterforskningens delar
Glädjen i kontakt
Utmärkt service.
Utifrån antagandet att John Charles tjänstgjorde i Merchant Marines letar jag på nätet och finner siten usmm.org, där jag via en mailadress ställer frågan om hur jag kan finna besättningslistor inom Merchant Marines och specifikt fartyget Finland. Inom fem timmar kommer svaret.
”Sorry not sure who has records that far back. Try national archives since this may have been part of naval overseas transportarion service.”
Jag tar rådet ad notam och finner siten archives.gov som har ett alldeles utmärkt sökbart arkiv. Med viss naturlighet finns inte allt historiskt material digitalierat och tillgängligt. Jag kommer så långt att jag hittar beskrivningen, identifieringen av vilka dokument som kan innehålla John Charles tjänstgöring. I ett mail till national Archive frågar jag hur jag kan gå vidare, och får ett mycket tillmötegående svar.
”This is in response to your question regarding a Merchant Marine who served aboard the USAT FINLAND / USS FINLAND during the first World War.
If you could give me the persons name and the years he served aboard the vessel I could check our muster rolls (crew list) for the ship as long as the time served was after April 1918. This is when the ship was commissioned as a US Navy vessels. If not, there are other ways to research his service as a merchant mariner.”
Glad av ännu en tillmötesgående kontakt svarar jag omgående med namn och tidangivelser.
Nu råder väntans tider.
Titanicmannen, del 66 – Oskars sista brev
På havet i kriget med tankarna hemmavid.
John Charles bror, Oskar, som blev torpederad sista dagen år 1940, skrev ett sista brev hem den 2:a december samma år. Vad Oskar inte visste då, som vi vet nu, var det grymma öde han skulle möta vid närkontakt med den tyska ubåten en knapp månad efter brevskrivandet. Genom att läsa brevet får vi en bild av hur en kapten på ett lastfartyg tänker mitt under brinnande krig.
Han skriver till sin morbror, som kan antas vara närmast anhörig, då både fadern och modern dött och broder Karl-Alfred är dödförklarad och John Charles är intagen på sjukhus.
Ombord den 2 december 1940
Käraste Morbror och Moster
Hjärtligt tack för brevet som jag emottagit, Ja det är dåligt med postgången nu för tiden. Som jag ser av brevet mår Ni bra och att Linnea har en dotter. Det var ju roligt eller vad tycker Morbror. Det är väl besvärliga tider hemma, allting dyrt och svårt att erhålla. Morbror har det väl lite bättre än vad dom har i städerna, för där är det nog svårt. Jag ser att Morbror inte har skaffat någon lantegendom och det kanske är lika bra nu när Sverige blev utanför kriget, Jag såg att Morbror varit och sagt upp pengarna, men det är väl bäst att ändra det nu så att inte räntan förloras. Morbror kanske är vänlig och ordnar det. Hur är det för övrigt, är det dåligt med mat och vad som behövs i Sverige. Jag ser att Josef i Klintehult varit på militärtjänst hela sommaren. Är han nu hemma och vad gör han. Det där lantmäteriet är väl inte så lönande.
Ja detta krig ser inte ut att sluta någon gång, man vet inte huru länge det kommer till att vara. Hur är det med min kusin Elin i Isgölen, Jag skrev i mitt förra brev att om morbror ansåg att hon icke tog illa upp, Morbror skulle vara vänlig förskottera till min hemkomst och giva henne Kr. 50:- Jag betalar det vid min hemkomst. Mannen är kanske borta på militärtjänst så hon kanske skulle behöva dem. Dom där madrasserna och täckena som är hos Morbror tror jag det var mammas önskan att hon skulle ha om hon ville ha dom. John bliver väl aldrig bra och det är ju endast besvär med att vårda det. Jag kan endast lämna min adress till New York, m/s ”Valparaiso” c/o A. Johnson & Co. 1630 Fifht Avenue, International Building, New York U.S.A.
Jag får önska Eder alla God Jul och Gott År, hälsningar Oskar.
Oskar förefaller ekonomiskt engagerad och kan antas ha ganska gott om pengar. Givmildheten att ge 50 kronor till Elin, som är min mormor, känner vi igen från John Charles totala välvillighet när han ger den frysande eldaren i räddningsbåten sin rock mitt ute på Atlanten. Denna gemensamma godhet har nog både Oskar och John Charles fått från moder Augusta, som flera har vittnat om som en mycket omtänksam person. Beskrivningen av samtiden i Oskars brev visar på en realism, då antagandet om att John Charles inte ska bli bättre, är de facto korrekt. Några religiösa uttryck med hänvisningar till Gud föreligger inte heller.
Den adress Oskar uppger leder till Axel Johnson Nordstjernan rederiernas kontor i New York. Rederiet hade flera på den tiden moderna fartyg som gick under i kriget när minor sprängdes och torpeder träffade skrovet.
Kaptenen Oskar skrev de sista bevarade orden i familjen Asplund, vid den tidpunkt när John Charles, Titanicmannen, hade 985 dagar kvar på sjukhuset.
Boken
Att få ihop en bok.
Allt grävande efter Titanicmannens, John Charles Asplunds, liv är tillräckligt mycket innehåll för en bok. En bok om grävandet, efterforskandet, letandet, pusslandet, utan att göra anspråk på att vara en avhandling med forskningsstatus. Det blir en berättelse som möjligen kan inspirera någon annan att ta tag i släktens gamla skröna och reda ut vad det egentligen handlar om eller helt enkelt en spännande läsning om ett märkligt livsöde.
Utkast utskrivet.
Hittills föreligger 120 sidor i läsvänligt A5-format. Justeringar och omflyttningar tillhör vardagen. Funderingar på om bilder ska vara inlemmade i textmassan eller om de ska ingå i ett eget bildblock i mitten av boken är sådana ställningstaganden som jag aldrig ställts inför tidigare. Jag har aldrig satt samman bok. Jag är nybörjare och med det följer alla nya lärdomar en nybörjare kan erövra.
Nästa uppgift blir att skapa en kronologi, en stadig struktur, längst bak i boken, som läsaren kan ha att hålla sig i när detaljerna och relationerna går på djupet.
Bland nyheterna, som kommer längre fram här på titanicmannen.se, hör att jag fått kopia på det sista brevet som John Charles bror, Oskar, skrev hem till sin morbror och moster, innan han blev torpederad 1940. Därutöver fortsätter sökandet i Amerika efter John Charles möjliga tjänstgöring på fartygget Finland.
När boken blir klar och vad som hinner komma med i boken och hur det slutligen kommer att se ut är det ingen som med exakthet vet ännu, inte ens jag.
Titanicmannen, del 65 – Teori om Finland
En möjlighet.
Skrönan om Titanicmannen innehåller ett moment som säger ”att han skulle ha kämpat på Finlands sida i kriget” . Det finns två tänkbara krig under perioden 1912-1923. Det första är naturligtvis Första världskriget, vilket han ju faktiskt registrerade sig för den 5:e juni 1917. Det andra är Finska inbördeskriget, som bemannades av tyskar, ryssar och 550 svenskar. Det finns en Asplund med bland de 550, men han avled, vilket ju inte John Charles gjorde. Alltså återstår Första världskriget.
Vi vet att han alltså registerade sig den 5:e juni 1917. Nästa notering är drygt två år senare, den 15:e juni 1919, när han färdas med fartyget Bourbancy från New York till Rouen. Vad hände från 5/6 1917 till 15/6 1919 är den fråga som söker svar.
Den 28:e maj 1917 rekvirerade den Amerikanska armén ett civilt fartyg vid namn Finland för transport av soldattrupper till Frankrike. Efter en hastig ombyggnad lämnar fartyget New York den 14:e juni, nio dagar efter John Charles registrering, i riktning mot Brest i Frankrike. Efter rapporter om stor ubåtsaktivitet utanför Brest omdirigerades Finland till Saint Nazaire istället.
Fartyget Finland bemannades i huvudsak med officerare och matroser från Merchant Marines, ungefär motsvarande handelsflottan. Två officerare samt vapensoldater, signalmatroser samt kvartersmästare deltog från Amerikanska flottan.
Enligt vad vi hittills funnit tillhörde John Charles Merchant Marines snarare än Amerikanska flottan. Rent tidsmässigt skulle alltså John Charles Asplund ha kommit att kunna vara besättningsman på USS Finland. Den del i skrönan som talar om hans stridande på Finlands sida kan vara en förvanskning av att han stred på USS Finland.
Intressant att notera är att Finland i början 1900-talet gått på linjen New York – Neapel för rederiet White Star Line, alltså samma rederi som Titanic tillhörde.
USS Finland gjorde flera överfarter mellan New York och Frankrike. Den 28:e oktober 1917 påbörjade USS Finland en återfart från Frankrike till New York, när hon klockan 09.27, 280 km utanför Franska kusten, blev träffad av en torped från den tyska ubåten U-93, på styrbords sida. Panik spred sig bland den civila besättningen, livbåtar började hissas ned utan kaptens order. De militära officerarna fick skjuta revolverskott för att få besättningen tillbaka på USS Finland. Fartyget kunde för egen maskin ta sig tillbaka till Brest för reparation. Först den 5:e januari 1918 kunde Finland återuppta sin återresa till New York.
Den 26:e april 1918 flyttas USS Finland från Amerikanska armén till Amerikanska flottan där hon gör fem överfarter med totalt 12654 trupper. Efter krigsslutet gör Finland 8 tur-och-retur resor till Amerika, där hon transporterar hem totalt 32197 personer. Slutligen den 4:e september 1919 återlämnas Finland till krigsministeriet och vidare till Red Star Line. 1928 skrotas Finland.
Fartyget Finland var sålunda i tjänst under hela den period som John Charles på något vis tjänstgör i kriget. Med tanke på John Charles kunskaper som sjöman och att han troligen ingick i Merchant Marines är det alltför många komponenter som passar för att teorin om USS Finland ska kunna förkastas som förklaring på skrönan. Mot bakgrund av John Charles dramatiska liv skulle det inte förvåna mig det minsta om han tjänstgjorde på Finland, om han var med om torpederingen oktober 1917.
Teorin om John Charles tjänstgöring på Finland är en möjlighet som återstår att bevisa.
Boken
Titanicmannen - En oändlig efterforskande historia
Var han verkligen med på Titanic? Styrde han fartyget? Blev han galen, som det sägs? Varför? Frågorna är många när en gammal släktskröna ska klarläggas.
215 sidor
Fraktfritt inom Sverige
Föredrag
