efterforskningen om den från Titanic överlevande John Charles Asplund
Efterforskningens delar
Titanicmannen, del 64 – Tidningsartikeln i Oskarshamn
Artikel med gensvar.
Artikeln om Titanicmannen visade sig bli en helsida på sidan 2 den 17:e februari.
;)
Det fina med en tidningsartikel är de reaktioner och responser som uppkommer, den stimuli som får någon att göra något, att bidra med något. Sålunda får jag veta att ”det kom in en äldre man på tidningens redaktionen som hade bott på Köpmangatan 3 i Oskarshamn (huset finns inte längre) när han var liten. En av grannarna hade varit en släkting till John Charles. Mannen berättade att när det pratats om John hade det bla handlat om varför han inte jobbade sig över Atlanten på Titanic eftersom han var sjöman, i stället för att lösa biljett.
Frågeställningen kan ju synas relevant, då John Charles var sjöman. Men samtidigt var det inte lätt att få jobb och det blev troligen inte lättare av att arbetet skulle vara kortvarigt, då målet ju var att flytta till det stora landet i väster.
I tidningsartikeln nämns kortfattat ett citat, där jag säger att ”- Att han inte stred för Finland säger sig självt eftersom Finland inte deltog i första världskriget.”. Mitt korta påstående har fått en läsare att reagera och skriva följande till tidningen:
”Läste med nöje artikeln på sid 32 i dagens (2011-02-17) nummer av Barometern. Artikeln handlade om sjömannen John Charles Asplund. Forskaren i fråga har grävt enligt utsago och hittat en del. Jag ser det som en lapsus att inte veta mer om samtidshistorien då han säger på ett ställe att ”John Charles inte kan ha varit i Finland då Finland inte deltog i första världskriget”. Nä det kunde han inte, för Finland som nation fanns inte då, varför? Jo, Finland blev självständigt 1917. Därefter följde ett inbördeskrig 1918 och i samband med andra världskriget två krig mot Ryssland 1939-1944 och ett mot Tyskland vintern 1944-1945. (Källa Wikipedia). I och med detta så kan John Charles Asplund ha varit med i inbördeskriget i Finland 1918. Att släktforska är kul och lärorikt men man måsta vara källkritisk.”
Läsaren har alldeles rätt i att det rådde inbördeskrig i Finland den tid som John Charles tjänstegjorde under första världskriget. Just denna möjlighet har jag grävt något runt, utan att ha redogjort för det, och inte funnit något som helst spår. Jag har inte funnit att några Amerikanska styrkor bistått någon av sidorna i inbördeskriget. Dessutom är det ett faktum att John Charles var registrerad för tjänstgöring i kriget för Amerika. Vi vet också att han åtminstone under senare delen av kriget tjänstgjort på fartyg på Atlanten.
Ehuru och emedan, som det sägs, väcker denna reaktion upp spåret runt varifrån momentet om Finland i skrönan kommer. Det finns andra tänkbara spår som jag avser återkomma till.
Oskarshamnstidningen
Helsida.
Enligt uppgift per telefon ska Oskarshamnstidningen i dagens nummer ha gjort en helsida om Titanicmannen, John Charles Asplund.
Jag vet att nåt var på gång, men inte vad. Med spänning väntar jag på resultatet när ett exemplar av tidningen hamnar i min brevlåda inom några dagar.
Risken finns att jag där har utlovat att skriva en bok om Titanicmannen. Det är på det viset man tvingar sig själv att göra saker. Att sätta sig i skiten, att utlova offentligt, att ställa sig på torget och berätta om allt som ska göras.
Intill dess tidningen anländer lever jag i ovisshet.
Titanicmannen, del 63 – Carl Olof Janssons första brev
Skakande.
I del 45 refererar jag till ett brev som Carl Olof Jansson skrev den 17:e april 1912 från fartgyget Carpathia. Genom hans systerdotter har jag fått tillstånd att publicera brevet, där han beskriver sina upplevelser.
On Board
CUNARD
R.M.S. CARPATHIA
den 17 april. 12
Bästa föräldrar och syskon
Nar jag nu skriver till eder kan jag inte nog tacka Gud för att jag är vid liv. Jag tänker att när ni erhåller detta brev anser ni mig som död ty jag tänker att tidningarna har nog omtalat Wärldens största ångare Titanic gått under med man och allt.
Jag skall helt kort tala om hur det gick till. Allt kan jag inte beskriva ty man kan inte med penna tolka det gräsliga som jag blev vittne till. Söndag natt kl. 11.30 blevo vi helt plötsligt väckta och underrättade om att båten stött tillsammans med ett isberg och hålde på att sjunka.
Vi hinde inte mer än få på oss byxorna och mössan förrän vattnet trängde in i hytterna å vi måste springa upp på däck. Räddningsbåtarna firades ner och lösen var att kvinnor och barn skulle räddas så långt som möjligt var. När sista båten firades ner var det 2 svenska flickor som fick tag i mej å ville jag skulle gå med i båten men blev motad. Då skreks det kvinnor först, men när de såg mig stå utan allt hopp om räddning kastade de sig handlöst ur båten i vattnet.
Den stora båten sjönk med en väldig explosion och det sista var att hoppa direkt i vattnet. Med många skråmor litet varstans på kroppen begynte nu en vild kamp för livet ute i atlantens vreda vågor.
Vi var 2 svenska pojkar. Jag och en tidningsmans vid namn August Andersson från Ystad. Vi höllo varandra i hand och kämpade gemensamt för livet. Vi fick slutligen fatt i en flotte spilllror lösryckta från fartyget, som vi höllo oss fast vid men vi blev så många till slut att den sjönk. Då uppstod vilt slagsmål i vattnet för att få del att släppa så någon kunde bli räddad. Det lyckades. Vi var till sist omkring 50 man som hålde oss fast men innan vi blev upptagna vilket skedde efter 8 timmars vild kamp i kolsvart mörker med jämmerrop som skar genom både märg och ben var vi blott 11 kvar som levde. 3 av dess var vansinniga. 4 dog inom 3-4 timmar. Till slut var vi 4 kvar som härda ut.
Jag ligger fortfarande men är snart redo att gå upp. Vi har så god vård så det hela kommer nog att gå bra. Nu ska ni inte taga allt för illa vid fast det har sett mörkt ut. Jag är rädd att ni redan fått underrättelse å tagit allt för illa upp. I så fall undrar jag inte på det.
När jag tänker på det hela så förstår jag inte hur jag kunde bli räddad men min kallblodighet att kunna stöta ifrån mig dom andra så vi kunde hålla oss över vattnet gjorde mycket till. Det är hemskt men i ett sådant ögonblick är det endast frågan om sitt eget liv. Orkar nu inte anstränga mina tankar längre utan slutar nu med en hjärtlig hälsning till eder från eder genom Guds försyn räddade son.
CO. Jansson
Skall strax skriva igen vid framkomsten till Newyork.
Dom räddade anses vara omkring 300 av 3.200 således 2.900 förlorade, samt alla våra pengar kläder och resgods. Vi får allt vi behöver vid framkomsten.
Skakande. Kylan i vattnet känns ända in i märgen.
Den August Andersson som Carl-Olof nämner är den man som är mera känd under namnet August Wennerström. Enligt C-G Wetterholms bok, Titanic, var August Andersson socialist, liksom Carl-Olof, och blev inte populär i Sverige efter att ha kallat Oscar II för ”tjufvarnas kung”. Därför köpte han sin Titanic-biljett i Köpenhamn under namnet Wennerström och flydde landet med dold identitet.
Både Carl-Olof Jansson och August Wennerström (Andersson) räddades i livbåt A. Det är med dessa båda räddade ungsocialister John-Charles, Titanicmannen, poserar på bilden i del 45.
Carl-Olof Jansson bosatte sig i Nebraska och avled där den 23:e mars 1978 i en ålder av 88 år.
Titanicmannen, del 62 – Signalmatrosen
Möjlig fortsättning på Thule.
Ju mer jag letar ju mer detaljer framkommer och ju mer kan tidigare antaganden bekräftas eller dementeras. Från del 54 vet vi att John Charles blev besträffad för midsommarrymningen och att han avpolleterades på Stockholms station den 27:e juli 1911. En slutsats om att han hamnade på flottans sjukhus i Stockholm den 27:e juli 1911 kan inte längre styrkas. Så är det med efterforskning – pusslet förändras.
I ett dokument från fartygschefen ”Till chefen för underofficers- och Sjömanskårerna i Karlskrona” den 27:e juli 1911 skrivs följande:
Härmed får jag vördsamt anhålla om ersättning för följande personal under den 29 dennes:
1 värnpl. signalmatros
1 värnpl. förrådsman
hvilka afpolleterats från pansarbåten till Garnisonssjukhuset i Stockholm
H.M. Pansar Thule Karlskrona den 27 juli 1911
Fartygschefen
Garnisonssjukhuset i Stockholm låg i det nuvarande Landstingshuset på Agnegatan på Kungsholmen. Sjukhuset lades först 1969. Då datumet den 27:e juli stämmer med den dag John Charles blev avpolleterad finns här en möjlighet att han skulle ha hamnat på Garnisonssjukhuset. Dock följer ytterligare dokument som påvisar raka motsatsen.
Förteckning över det beväringsmanskap, som är kommenderat å H.M. Thule från och med den 30 dennes 1911
Fastställd eller för särskildt fall bestämd besättningslista : Sign. matr.
Inskriftn.-n:r : 130 224/10
Namn : Asplund
Anteckningar : Fr. arrest d. 29/10
d. 29 juli 1911
I denna förteckning framgår det att John Charles Asplund skulle vara kommenderad signalmatros på Thule från och med den 30:e juli 1911, alltså 3 dagar efter att han blev avpolleterad på Stockholms station. Som anteckning anges ”från arrest den 29/10”, vilket skulle kunna tolkas som att han från att avpolleterats den 27:e juli hamnade i arrest fram till 29:e juli för att från och med den 30:e juli återgå som signalmatros på Thule.
Den 30:e juli 1911 är det 258 dagar kvar till Titanic ska gå under. Var det så att han fortsatte sin tjänstgöring på Thule en tid ytterligare? I sådana fall uppträder frågan när han var i Hartlepool på Skonerten Margareta, som uppges ha varit under 1911?
Boken
Titanicmannen - En oändlig efterforskande historia
Var han verkligen med på Titanic? Styrde han fartyget? Blev han galen, som det sägs? Varför? Frågorna är många när en gammal släktskröna ska klarläggas.
215 sidor
Fraktfritt inom Sverige
Föredrag
